Anstalten Ringsjön och offentlighetsprincipen

Besöket

En av Samhällsmagasinet Avsnitts medarbetare befann sig den 25 juni tillsammans med en vän i Stehag i Eslövs kommun. Chefredaktören för tidskriften hade uppmanat dem att fotografera myndighetsbyggnader, så att fotografierna kunde illustrera artiklar i tidskriften. Efter att ha funnit att anstalten Kirseberg inte var öppen, for medarbetaren och vännen till Stehag för att besöka anstalten Ringsjön, och där kontrollera att offentlighetsprincipen fungerar i praktiken.

Väl framme vid anstalten, som är en mycket liten och ensligt belägen anstalt med endast 14 platser, påkallade Avsnitts medarbetare vid 15-tiden personalens uppmärksamhet. Medarbetaren lämnade fram en anonym begäran om att få ut allmänna handlingar – närmare bestämt de s.k. strafftidsbesluten för de maximalt 14 intagna vid anstalten. Sådana beslut är helt offentliga, och ska därför tillhandahållas ”genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift”, som det står i 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen. Anstaltschefen, Conny Lindell, uppgav emellertid att han inte hade tid att lämna ut handlingarna vid tidpunkten. Han uppgav att Avsnittmedarbetaren fick återkomma om han inte ville lämna sin adress, men angav inte när detta kunde ske.

Avsnitt har genom sin chefredaktör anmält anstalten till Justitieombudsmannen, för att de allmänna handlingarna inte lämnades ut så skyndsamt som grundlagen kräver. I ett yttrande till JO påstår Kriminalvården att Conny Lindell tog kontakt med en jurist för att få reda på om strafftidsbesluten var offentliga. Någon sådan kontakt har emellertid inte ägt rum enligt Avsnitts medarbetare, som konstaterat att anstalten väldigt snabbt ville att han skulle lämna anstaltsområdet. Avsnitt kan också konstatera att det inte borde ha tagit någon nämnvärd tid att plocka fram 14 beslut och lämna ut. Detta har Avsnitt även framfört för JO, som ännu inte har fattat något beslut i ärendet.

Gripandet

Besviken över att inte ha fått ut några offentliga handlingar passade medarbetaren på att följa chefredaktörens uppmaning och ta några fotografier på anstaltsområdet. En av dessa bilder har publicerats i föregående nummer av Avsnitt. Ingen intagen går att identifiera på bilderna. Trots att fotografierna inte togs på något paparazziliknande eller på annat sätt kränkande sätt, uppmärksammade anstaltspersonalen fotograferingen (som de kallade filmning). En polispatrull kom till området, enligt Kriminalvården av en ren slump, och höll kvar Avsnittmedarbetaren och dennes vän. Först dillade en polisman om skyddsområde, men eftersom anstaltsområdet inte är något skyddsområde och inte heller är skyltat som ett sådant, släppte polismännen denna tanke. Efter att ha förhört personal och tagit upp en anmälan från en intagen på anstalten, delgavs Avsnitts medarbetare misstanke om ofredande (enligt den s.k. slaskparagrafen i brottsbalkens fjärde kapitel). Först därefter kunde de båda lämna området. Då hade deras buss redan gått, och de fick vandra in till Stehag. Avsnittmedarbetaren gick dock därifrån utan mobiltelefon, eftersom polisen beslagtagit den telefon han tog fotografierna med.

ringsjon
En ”förbjuden” bild på anstalten Ringsjön, Stehag. (C) 2015 D. P. och Avsnitt.

Dagen efter händelsen lämnade Avsnitts medarbetare en utförlig skriftlig redogörelse till polisen, där han underströk att han haft ett publicistiskt syfte med sitt fotograferande och att själva fotograferingssättet inte var kränkande på något sätt. Högsta domstolen har i en dom från den femte juni i år slagit fast att själva sättet för fotograferandet måste vara brottsligt för att en massmedierepresentant ska kunna fällas för att ha tagit fotografier, även om fotografierna föreställer ett skyddsområde. Efter att ha rubricerat om gärningen till ”kränkande fotografering” lade Polismyndigheten redan den 1 juli ned förundersökningen med motiveringen att det ”saknas numera anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats”. Avsnittmedarbetaren är sedan dess inte misstänkt för något brott.

Det felaktiga utpekandet

Avsnittmedarbetaren åkte ett par dagar efter besöket i Stehag åter till sin bostad i en annan del av landet, över trettio mil från Stehag. Så småningom fick han tillbaka sin telefon från Polismyndigheten, men först efter att ha behövt skicka en bekant att lösa ut den i Lund. Den 29 juni begärde Avsnitt ut handlingarna om händelsen från anstalten. Där kunde historien ha varit slut för Avsnitts del.

Den 30 juni skrev anstalten Ringsjön en s.k. incidentrapport avseende en påstådd händelse. Denna dag, står det i rapporten, ”påträffades samme man som det refererats till i [ärendet om fotograferingen den 25 juni] med att ligga och titta in på anstalts området [sic]”. När mannen ”blev röjd” försvann han snabbt från området. Polisen informerades om detta. När Avsnitt hade fått del av incidentrapporten anmälde Avsnitts medarbetare, som överhuvudtaget inte befunnit sig i närheten av Skåne den 30 juni, anstalten för falsk angivelse, falsk tillvitelse eller i vart fall vårdslös tillvitelse, på grund av det felaktiga utpekandet.

Efter sex dagar beslutade kommissarie Jacob Linton att inte inleda förundersökning. Han kan dock inte ens ha läst anmälan ordentligt, utan skrev att det inte fanns någon anledning att anta att den intagna som anmälde fotograferingen den 25 juni ”uppsåtligen, falskeligen” hade anmält Avsnittmedarbetaren. God dag, yxskaft. Anmälan gällde ju utpekandet den 30 juni, något som tydligt stod i den. Efter att en begäran om överprövning hade lämnats in, beslutade kammaråklagare Maja Källén att ärendet skulle tas upp igen, på grund av nya omständigheter. Åklagaren gav polismyndigheten vissa direktiv för den fortsatta förundersökningen.

Polisen åkte därefter till Stehag och förhörde Conny Lindell. Lindell uppgav att två intagna den 30 juni hade berättat för en kriminalvårdare vid namn Ola, att det smög en man i buskarna utanför anstaltsstaketet. Buskarna ligger 5-7 meter från de staket som omgärdar anstaltsområdet. En av de intagna var den som anmält fotograferingen den 25 juni, och vederbörande påstod sig ha känt igen mannen utanför som fotografen. Mannen lämnade buskarna så snart han insett att han blivit iakttagen, påstod de intagna. När Ola fått veta detta gick han ut och såg ”en man som gick längst vägen bort från honom”. Han tyckte att ”det var ett mycket liknande signalement” på denne man som på den man som fotograferat anstalten den 25 juni, men kunde inte säga till 100 procent att det var samme man. Enligt uppgifter till Avsnitt sade Lindell den 30 juni att Ola var 99 % säker på att det var samma person. Enligt samma källa påstod Lindell denna dag även att den okände mannen hade filmat eller fotograferat, när han låg i buskarna, något som dock inte framgår av den nämnda incidentrapporten eller av förhöret med Lindell.

Polisen uppskattade vid sin utredning att det var hela 250 meter (!) mellan Ola och den man vars ryggtavla han ska ha sett. Conny Lindell tog emellertid det Ola sagt på allvar. Lindell och Ola åkte därför runt i området i bil och letade efter den okände mannen, men hittade ingen man. Avsnitt har erfarit att Lindell dessutom startade en egen liten utredning och ”förhörde” personal från ett närliggande HVB-hem för att försöka få reda på Avsnittmedarbetarens identitet. Dock gick han bet. Efter bilfärden och ”förhör” ringde Lindell polisen och informerade om vad som hänt. Han informerade även Kriminalvårdens underrättelsetjänst.

Polismyndigheten lade, genom kommissarie Karl Sandberg, ned förundersökningen om falsk tillvitelse den 20 november. Motiveringen var att det ”saknas anledning att anta att någon uppsåtligen försökt tillvita målsäganden [dvs. Avsnitts medarbetare] brott. De subjektiva grunderna för brottet är därmed ej uppfyllda”.

Avsnittredaktionen kan konstatera att ingenting tyder på att Avsnitts medarbetare – som har alibi och befann sig långt borta från Stehag – skulle ha återvänt till anstalten Ringsjön och lurat i buskarna. Det har inte heller funnits något skäl för honom att göra detta. Redan det initiala vittnesmålet från de intagna kan knappast tillmätas något högre bevisvärde, och som bevis är Olas utsago om en man som han endast sett ryggen på, på 250 meters avstånd, av synnerligen lågt värde. Conny Lindell förefaller emellertid ha agerat i god tro när han tog de intagnas och kriminalvårdaren ord på allvar och ringde polisen, trots att han inte själv kunnat verifiera att den mystiske besökaren överhuvudtaget existerat. Polismyndighetens beslut tycks bekräfta Avsnitts tolkning.

Summa summarum

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det kan vara farligt att begära ut allmänna och offentliga handlingar från en anstalt och att ta fotografier på denna allmänna byggnad. Man riskerar att slösa sin tid och inte ens få ut några handlingar, att bli gripen av polis och att bli felaktigt utpekad som brottslig av myndighetstjänstemän. Dessutom riskerar man att få sin identitet efterforskad av Kriminalvårdens personal, i strid mot grundlagen (se 2 kap. 14 § tryckfrihetsförordningen). Detta är inget vidare betyg för myndigheten.

Annonser