– Samhällsmagasinet Avsnitt är inte, har aldrig varit och kommer förmodligen aldrig att vara Juridikfrontens tidskrift. Föreningen Juridikfronten har aldrig ägt tidskriften och dikterar inte innehållet i den, även om vissa skribenter är gemensamma. Tidskriften redogör delvis för Juridikfrontens verksamhet, men har alltid även sysslat med andra frågor som inte på något sätt rört nationalister eller hets mot folkgrupp. Frågan om offentlighetsprincipen och dess tillämpning på olika handlingar – bl.a. Svenska Akademiens handlingar – saknar koppling till Juridikfronten. Fall som HFD 2017 not. 19 och HFD 2018 ref. 17 och kammarrättsmålet om Svenska akademien har drivits på grund av ett intresse för offentlighet och öppenhet. Ofta är de frågor som tidskriften driver av juridiskt oprövad natur, och tidskriftens volontärer har oftast sett det som viktigare att prejudikat skapas än att ”vinna” några mål. I vissa fall har möjligheten till framgång varit mer begränsade än annars, men intresset av klargörande rättspraxis har vägt tungt och fallen har drivits även utan gynnsamma odds. Ett klargjort rättsläge är ofta bättre än ett oklart sådant.
– Juridikfrontens syfte har aldrig varit att otillbörligen inskränka möjligheten att tala fritt, för nationalsocialister eller för någon annan. Juridikfrontens syfte har inte heller varit att vinna några mål eller driva praxis åt något visst håll. Liksom Samhällsmagasinet Avsnitt har Juridikfronten ofta drivit frågor för att klargöra rättsläget i bl.a. yttrandefrihetsfrågor. Fall som NJA 2014 s. 128 och NJA 2017 s. 343 har inte handlat om att ”inskränka yttrandefriheten”. Ett annat fall var NJA 2019 s. 279, där utgången blev att ett nationalsocialistiskt plakat åtnjöt grundlagens skydd. Det framgår av uttalanden på bl.a. juridikfronten.org och av debattinlägg föreningen har skrivit att föreningen inte anser att de flesta nationalistiska/nationalsocialistiska yttranden är straffbara, och att föreningen i flera fall har ifrågasatt åtal och fällande domar i mål om hets mot folkgrupp. I Utredningen om rasistiska symboler arbetade föreningens representant för att rättsläget skulle bli ordentligt klargjort och mot införande av något särskilt förbud.
Av Juridikfrontens stadgar framgår att syftet är att ”tillse att legitima rättsliga processer inleds och drivs” i vissa fall. Det har föreningen gjort i bl.a. frågan om klassikerskyddet, och har inte någon egen trasa i den byken. Utgången i Patent- och marknadsdomstolen kan ifrågasättas, både i de delar Svenska Akademien tappat och i de delar den vunnit gehör, och en prövning i högre instans hade varit att föredra. Utgången och akademiens beslut att inte överklaga domen är varken något nederlag eller någon triumf för Juridikfronten, som inte har lagt några större resurser på anmälan i just detta fall. I andra fall har det oftast varit nödvändigt att noggrant belysa rättsläget, särskilt i fråga om termer och symboler som använts av nationalsocialister. I flera fall har åklagarbeslut ändrats efter överprövning. Att noggranna rättsutredningar inte skulle behövas för att övertyga bl.a. åklagare, utan att det räcker med att anklaga en nationalsocialist för att denne ska åtalas, är helt enkelt inte sant (utan i vissa fall bevisligen osant). Juridikfronten har dessutom tydligt tagit avstånd från rättsliga förföljelser av privatpersoner på grund av deras åsikter. Föreningen beivrar brott och inte åsiktsyttringar. När föreningen har argumenterat – för polis, åklagare, Svenska Akademien, ett webbhotell eller vem det nu må vara – är dess uppgift avklarad; det ankommer på andra att agera. Juridikfronten för inte någon statistik eller ser något egenvärde i att någon blir fälld för brott. Föreningens verksamhet är väsensskild från t.ex. Näthatsgranskarens.
– Konspirationsteorin att Juridikfronten har skrivit straffbara inlägg och väckt talan mot nationalister för att kunna tillskansa medlemmarna skadestånd, är ogrundad. En man med psykiska problem, som inte var medlem i Juridikfronten vid tidpunkten, har en gång väckt talan mot bättre vetande i ett mål. Han har i ett annat fall skrivit förtalande kommentarer på en nationalists blogg, om en kommunist, något kommunisten väckte talan för. Kommunisten kände inte till mannens agerande och mannen skrev en offentlig ursäkt på sin blogg. Mannens anklagelser rörande Juridikfronten-medlemmars rättegångsmissbruk – som han sedermera drog tillbaka i en skrivelse till domstol – bottnade i personliga konflikter som inte haft med Juridikfrontens verksamhet som sådan att göra. De minimala skadestånd som utdömts – några tusenlappar per mål (mål som gett upphov till åtskilliga timmars arbete) – har inte påverkat någon inblandad persons ekonomi. (Även andra anklagelser mot medlemmar är ogrundade.)
Här kan också påpekas att det faktum, att medlemmar i Juridikfronten tillika aktörer i olika mål önskat få post till en viss adress, inte betyder att dessa personer har bott på de angivna c/o-adresserna. Det betyder inte heller, som vissa homobesatta ”nationella” har spekulerat i, att manliga medlemmar i föreningen har haft homosexuella förhållanden med varandra (varför det nu skulle ha någon relevans för föreningens verksamhet).
– Samhällsmagasinet Avsnitt och Juridikfronten måste skiljas från sina enskilda medlemmar. Verksamheten i utgivarföreningen och Juridikfronten bedrivs kollektivt. Enskilda medlemmars rättsprocesser i helt andra frågor (t.ex. parkeringsavgifter, utlämnande av allmänna handlingar eller skadestånd) och eventuella brott de kan ha begått, hör till deras privatliv och inte till föreningsverksamheterna. Några välgrundade slutsatser om föreningarnas verksamhet kan inte dras utifrån utgången i enskilda medlemmars privata mål. Tidskriften och Juridikfronten lägger sig inte i vilka juridiska frågor som medlemmar driver på sin fritid, liksom tidskriften och föreningen inte har några synpunkter på medlemmarnas synsätt i värdefrågor och partipolitiska frågor.
Avsnitt: Redaktionen har ordet 
