Buschs elstödssekretess kan vara olaglig – Avsnitt kräver lagprövning i domstol

Sedan den 1:a februari i år omfattas uppgifter om elstöd till enskilda av en sekretess som är lika stark som den för psykiatriska journaler. Införandet av sekretessregeln har mött omfattande kritik från såväl tunga remissinstanser som Lagrådet och Justitiekanslern som företrädare för rättsvetenskapen och journalistiken. Samhällsmagasinet Avsnitt har i dagarna utmanat elstödssekretessen i domstol och gör bland annat gällande att den strider mot grundlagen och därför inte får tillämpas.

Sammanfattning

Den 6:e april skickade redaktionen för Samhällsmagasinet Avsnitt en begäran om allmän handling till Försäkringskassan som gällde hur mycket elstöd energi- och näringsminister Ebba Busch fått utbetalt. Begäran avslogs i beslut den 14 april med hänvisning till den nya elstödssekretessen Samma dag inkom redaktionen med ett överklagande till Kammarrätten i Stockholm.

Redaktionen för Samhällsmagasinet Avsnitt gör i överklagandet bland annat gällande att lagregeln om elstödssekretess har tillkommit på ett olagligt sätt och att den strider mot bestämmelser i bland annat regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och Europakonventionen. Redaktionen pekar också på att bestämmelsen kraftfullt inskränker den för ett demokratiskt samhälle grundläggande möjligheten att granska politiska makthavare. Detta utan att det finns ett legitimt skyddsintresse som motiverar en sådan inskränkning. 

Del 1: Den tvivelaktiga konsten att snabbinskränka en grundlagsstadgad rättighet

Samhällsmagasinet Avsnitt granskar bl.a. tillämpningen av bestämmelser om offentlighet och sekretess, och att myndigheter följer de regler som gäller för deras verksamhet. Ibland blir det även aktuellt att granska regeringens agerande, se t.ex. Fast regeringspraxis att följa lagförarbeten (öppnas i ny flik).

Sedan den 1:a februari i år omfattas uppgifter om elstöd till enskilda, ”stöd till elanvändare för att mildra effekterna av höga elpriser”, av stark sekretess. Uppgifter om ”en enskilds personliga förhållanden” får inte röjas om det inte ”står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men”. Sekretessbestämmelsen är kontroversiell och har delat både riksdagen och civilsamhället.

I riksdagen röstade 155 ledamöter för införande av den nya sekretessregeln, medan 151 ledamöter röstade emot. Tunga remissinstanser som Lagrådet (länk till Lagrådets yttrande) och Justitiekanslern (länk till JK:s yttrande) hade uttalat sig kritiskt till förslaget om sekretess.

”I princip alla argument jag sett för att hemlighålla uppgifter om elstödet kan användas mot offentlighetsprincipen i stort” skrev professorn i civilrätt Mårten Schultz på Twitter.

Instanserna ansåg inte att uppgifterna om bl.a. elförbrukning och utbetalt belopp var så integritetskänsliga att uppgifterna skulle vara hemliga. Kunniga jurister gick längre i kritiken. ”I princip alla argument jag sett för att hemlighålla uppgifter om elstödet kan användas mot offentlighetsprincipen i stort” skrev professorn i civilrätt Mårten Schultz på Twitter. ”Regeringen använder sekretess för att skydda sig mot kritik. De vill slippa rubriker om att de rikaste människorna med de största villorna har fått mest stöd.” sa professorn i förvaltningsrätt Olle Lundin, som kallade sekretessen för ”trams”. Även massmediernas representanter var starkt kritiska.

”Regeringen använder sekretess för att skydda sig mot kritik. De vill slippa rubriker om att de rikaste människorna med de största villorna har fått mest stöd.” sa professorn i förvaltningsrätt Olle Lundin, som kallade sekretessen för ”trams”.

Sekretessen var enligt Journalistförbundet problematisk ”eftersom det kommer att försvåra för den som vill få insyn i hur det nya stödet används. Det blir till exempel svårt att granska vilka effekter stödet får när det gäller hushållens elförbrukning över tid”, uppgifter som förbundet menade är av stort allmänintresse. Vissa andra instanser var dock positiva. Villaägarnas riksförbund nämnde att ”diverse bolag med utgivningsbevis publicerar mängder med offentliga uppgifter på Internet” och att det ligger nära till hands att dessa bolag skulle publicera även uppgifter om elstöd.

Ett annat problem med sekretessbestämmelsen – oavsett vad man tycker i själva sekretessfrågan som sådan – är att den är dåligt beredd i Regeringskansliet. I grundlagen stadgas följande: ”Vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Upplysningar och yttranden ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner. Även sammanslutningar och enskilda ska i den omfattning som behövs ges möjlighet att yttra sig.”

Promemorian i vilken sekressregeln föreslogs skickades ut på remiss, men remissinstanserna hade endast fem arbetsdagar på sig att uttala sig om den.

Promemorian i vilken sekressregeln föreslogs skickades ut på remiss, men remissinstanserna hade endast fem arbetsdagar på sig att uttala sig om den. Lagrådets ledamöter var kritiska till detta. ”För att det ska vara försvarbart att på det sätt som här har skett avvika från gängse beredningsrutiner genom en mycket kort remisstid – beträffande den andra promemorian en extremt kort remisstid – måste det krävas mycket starka skäl. Dessa skäl är inte närmare redovisade i ärendet. Lagrådet inser att det för regeringen har funnits anledning att så snabbt som möjligt vidta åtgärder för att genomföra ett utlovat elstöd. En remisstid på i det ena fallet en vecka … är emellertid inte acceptabel.” skrev de.

Den korta remisstiden ledde sannolikt till att alla tillfrågade instanser inte yttrade sig. Regeringen gick ändå vidare med förslaget.

Den korta remisstiden ledde sannolikt till att alla tillfrågade instanser inte yttrade sig. Regeringen gick ändå vidare med förslaget. Sekretessregler kan delas upp i två huvudsakliga grupper – svag sekretess, dvs. offentlighet som utgångspunkt, och stark sekretess, dvs. sekretess som utgångspunkt.

Den starka sekretessen gäller bl.a. sjukvården, inom socialtjänsten och i förundersökningar som inte gått till domstol. Den svagare sekretessen gäller bl.a. i Försäkringskassans vanliga verksamhet. Regeringens förslag utformades så att sekretess skulle vara utgångspunkten för uppgifter om elstöd. Motiveringen till detta är märklig (se sidan 15). ”Vid en tillämpning av en sekretessbestämmelse med rakt skaderekvisit”, dvs. där offentlighet var utgångspunkten, kunde det antas ”att sådana uppgifter som det nu är fråga om hade lämnats ut.”.

Uppgifterna om elstödet var alltså inte sådana att man typiskt sett kunde anta att de berörda kände obehag om de lämnades ut. Varför ville man då ha sekretess?

Uppgifterna om elstödet var alltså inte sådana att man typiskt sett kunde anta att de berörda kände obehag om de lämnades ut. Varför ville man då ha sekretess? De skäl som anges är att uppgifterna kan användas för kartläggning av enskilda – ”för att ge en bild av vanor, livsstil och ekonomi hos enskilda individer och grupper”. Uppgifterna skulle t.ex. kunna användas i försäljningskampanjer eller för att ”peka ut enskildas elförbrukning på ett för den enskilde ofördelaktigt sätt”, menade regeringen.

Det är svårt att frigöra sig från tanken att någon tjänsteman fått den säkert inte lätta uppgiften att rationalisera regeringens inställning till sekretessfrågan. Resultatet blev att icke känsliga uppgifter hemlighölls med lika stark sekretess som för psykiatriska journaler.

Det är svårt att frigöra sig från tanken att någon tjänsteman fått den säkert inte lätta uppgiften att rationalisera regeringens inställning till sekretessfrågan. Resultatet blev att icke känsliga uppgifter hemlighölls med lika stark sekretess som för psykiatriska journaler. I riksdagen förkortades tiden som riksdagens ledamöter hade på sig att yttra sig. Normalt har dessa två veckor på sig att tycka till om ett lagförslag, men här fick de över helgen.

I riksdagen förkortades tiden som riksdagens ledamöter hade på sig att yttra sig. Normalt har dessa två veckor på sig att tycka till om ett lagförslag, men här fick de över helgen.

Ordföranden i konstitutionsutskottet m.fl. skrev i en motion: ”De brister i beredningen som finns är ytterligare starkt vägande skäl att inte frångå den presumtion om offentlighet som vi har i Sverige och med rätta är stolta över.” I konstitutionsutskottet beslutade en knapp majoritet att på regeringens linje. Minoriteten kritiserade beredningen av ärendet. ”Regeringens beredning av propositionen har ifrågasatts av bl.a. Lagrådet. Utskottet ser dock inte skäl att vidta ytterligare beredningsåtgärder utan anser att det har ett tillräckligt underlag för att kunna ta ställning till förslagen.” skrev representanterna riksdagsmajoriteten.

Del 2: Samhällsmagasinet Avsnitt utmanar elstödssekretessen och kräver lagprövning i domstol

Eric M. Runesson, en av författarna till Lagrådets yttrande, har till tidningen Advokaten sagt att utskottets formuleringar ”kanske kan ha någon betydelse om domstolarna skulle välja att göra en lagprövning”. ”Regeringen och riksdagen tar en viss risk om de väljer att bortse från Lagrådets kritik” menade han.

Vad är då lagprövning? Lagprövning kallas det när en domstol prövar huruvida en lag är giltig eller inte.

Vad är då lagprövning? Lagprövning kallas det när en domstol prövar huruvida en lag är giltig eller inte. Rätten att lagpröva formuleras som en skyldighet att åsidosätta en lag, i grundlagen: ”Finner en domstol att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas. Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst.”

Samhällsmagasinet Avsnitt begärde den 6 april ut uppgift om vilket elstöd som energi- och näringsministern Ebba Busch fått. Försäkringskassan svarade den 14 april med ett avslagsbeslut. Avsnitt överklagade omgående och begärde just en lagprövning.

Samhällsmagasinet Avsnitt begärde den 6 april ut uppgift om vilket elstöd som energi- och näringsministern Ebba Busch fått. Försäkringskassan svarade den 14 april med ett avslagsbeslut. Alla uppgifter om elstöd till en fysisk person skyddas av sekretess, menade man. Det vi skrivit i begäran ”innebär inte att det inte står klart att uppgifterna kan lämnas ut utan att den enskilde, eller någon närstående till hen, lider men”.

Avsnitt överklagade omgående och begärde just en lagprövning. Skälen som anges till att sekretessregeln inte ska tillämpas är flera. Dels har beredningen hos regeringen (och även i riksdagen) inte gått rätt till. Hade man gett remissinstanserna längre tid på sig att yttra sig hade man haft ett bättre underlag att stifta en lag på. Offentlighetsprincipen är en extremt viktigt inslag i det svenska stattskicket och det är därför extra viktigt att inskränkningar av offentligheten inte görs utan en ordentlig beredning.

Offentlighetsprincipen är en extremt viktigt inslag i det svenska stattskicket och det är därför extra viktigt att inskränkningar av offentligheten inte görs utan en ordentlig beredning.

Dessutom anges det i grundlagen att rätten att ta del av allmänna handlingar ”får begränsas endast om det krävs med hänsyn till” vissa intressen, bl.a. ”skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden”. Skälen för inskränkningar i offentligheten ska vara starka. Kan man verkligen säga att detta ”krävs” i detta fall?

Det har inte flera kunniga instanser och personer ansett. Skälen för sekretess är svaga. I förslaget har regeringen talat om att personerna som får elstöd ”kan anses lida men” om uppgifter om elstödet röjs. Samtidigt tycker man uppenbarligen att personerna inte ”kan antas lida men” om samma uppgifter röjs. Vad betyder det ens att någon ”kan anses lida men”? Lagförslaget ger intryck av att vara ett hafsverk och är dessutom illa berett.

Dessutom kan man ifrågasätta om informationsfriheten enligt Europakonventionen har respekterats vid införandet av en regel som alltså innebär att allmänheten inte kan granska ens vilket elstöd som förtroendevalda och dylika makthavare – som enegiministern – har fått. Att sådana granskningar kommer till stånd är rentav viktiga är rättsstatligt perspektiv.

Enligt Avsnitts mening har det inte visats att sekretess verkligen ”krävs”. Konstitutionsutskottets behandling ska normalt garantera att sekretess inte införs för lättvindigt, men här har utskottet varit djupt splittrat och ledamöterna har agerat efter partilinjer istället för som opartiska granskare med grundlagen i bakhuvudet.

Dessutom kan man ifrågasätta om informationsfriheten enligt Europakonventionen har respekterats vid införandet av en regel som alltså innebär att allmänheten inte kan granska ens vilket elstöd som förtroendevalda och dylika makthavare – som enegiministern – har fått. Att sådana granskningar kommer till stånd är rentav viktiga är rättsstatligt perspektiv.

I grundlagen står: ”Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.”.

Eftersom det kan antas att sekretessregeln på flera sätt tillkommit i strid med, eller strider mot, grundlagen, har Avsnitt gjort gällande att den inte kan tillämpas i målet. Detta är nu en fråga för Kammarrätten i Stockholm att pröva. I andra hand har Avsnitt gjort gällande att uppgiften borde lämnas ut ändå, eftersom det borde vara uteslutet att Ebba Bush eller hennes anhöriga känner något mer påtagligt obehag av att uppgifterna röjs för tidskriften.

Redaktionen för Samhällsmagasinet Avsnitt

red@avsnittmagasinet.se

Beslagtagna handlingar är allmänna och en friad man kan få tillbaka sina privata bilder

En bild på anstalten Ringsjön, Stehag. Telefonen där bilden fanns blev föremål för beslag av polisen, och bilden var under en period alltså en allmän handling.

En man var länge misstänkt för upphovsrättsbrott, men friades efter en lång process. Solna tingsrätt beslutade att förverka mannens hårddisk, som tagits i beslag. Bestämmelser om förverkande finns bl.a. i brottsbalken. Detta fick till följd att hårddisken förstördes. Polisen har dock kvar en s.k. spegelkopia av hårddisken. När mannen i slutet av 2016 begärde ut sina privata bilder – bilder på hans familj och från hans barns uppväxt – nekades han detta av Polismyndigheten. Polismyndigheten ansåg att fotona inte var allmänna handlingar, och Kammarrätten i Stockholm tyckte, efter att mannen överklagat dit, att förverkandebeslutet innebar att polisen inte fick lämna ut bilderna till mannen. Att spegelkopian skulle kunna vara en allmän handling som skulle lämnas ut ”kan enligt kammarrättens mening inte vara förenligt med syftet med offentlighetsprincipen och tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätt att ta del av allmänna handlingar”, skrev man.

Samhällsmagasinet Avsnitt har tidigare skrivit om att frågan om beslagtagna handlingars status varit en tvistefråga i vart fall sedan 1990-talet, och vår analys skilde sig från kammarrättens. Inte kunde väl ett förverkande enligt brottsbalken ha någon betydelse för tillämpningen av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet, som ju finns i tryckfrihetsförordningen, en grundlag? Grundlag ska ju gå före vanlig lag. Vi bestämde oss för att begära ut samma handlingar som mannen begärt ut, inte för att vi ville ha del av mannens privata fotografier, utan för att rikta rättspraxis rätt, och för att polisen inte skulle kunna slänga spegelkopian (något man inte får under tiden en rättslig prövning pågår).

Polismyndigheten och Kammarrätten i Stockholm upprepade sina tidigare ståndpunkter, trots vår argumentation, men vi gav oss inte. Högsta förvaltningsdomstolen, som endast beviljar prövningstillstånd i cirka två procent av de fall då någon överklagar ett kammarrättsavgörande, tog upp vårt överklagande.

Idag meddelades Högsta förvaltningsdomstolens dom. Beslagtagna handlingar är inkomna allmänna handlingar, oavsett om det rör sig om pappershandlingar eller elektroniska handlingar. ”Tryckfrihetsförordningen är grundlag och innehåller inte några bestämmelser som föreskriver undantag från regleringen om allmänna handlingars offentlighet såvitt avser handlingar som en myndighet har tagit i beslag”, skriver man. En (spegel)kopia är också en allmän handling ”eftersom kopian bara utgör ytterligare ett exemplar av det informationsinnehåll som finns lagrat på den fysiska informationsbäraren”. Man beslutade därför att skicka tillbaka ärendet till Polismyndigheten för sekretessprövning, något vi hade krävt.

En gammal tvistefråga har nu slitits, och en friad man kan, tack vare Samhällsmagasinet Avsnitt, begära ut och få sin privata fotografier från polisen. Vad Högsta förvaltningsdomstolens dom får för konsekvenser för polisens verksamhet återstår att se.

Öppet brev från en före detta nazist: avsked

Vi skulle uppskatta om du som läsare bidrog till Samhällsmagasinet Avsnitts ideella verksamhet genom att skicka en gåva via Swish: 123 661 41 19 (märk ”Avsnitt”)

Mikael Skillt Foto: Privat

Samhällsmagasinet Avsnitt publicerar i dag ett öppet brev, som även utkommit i Avsnitts tryckta upplaga (1/2017), skrivet av den tidigare nazisten Mikael Skillt. Efter många år i Svenska motståndsrörelsen (SMR, numer Nordiska motståndsrörelsen, NMR) lämnade han nynazismen bakom sig. Denna publicering kommer att åtföljas av en djuplodadande intervju med Skillt. I denna kommer läsaren att få en ännu mer detaljerad inblick i den organiserade nynazismen i Sverige, samt Skillts liv och förehavanden under sin aktiva tid och efter det att han lämnade nazismen. De åsikter som framförs i detta öppna brev företräder inte Samhällsmagasinet Avsnitt, utan utgör en ordagrann återgivelse av Mikael Skillts reflektioner över sitt liv. Vi har valt att publicera detta brev eftersom den berättelse som förtäljs innehåller kunskap om den samtida nazismen och hur vägen till organiserad nazism (och ut ur den) kan se ut.

Jag har gjort en lång ideologisk resa.

För mer än 20 år sedan tog jag en ståndpunkt i livet som få skulle göra frivilligt. När jag som 15-årig började sätta upp klisterlappar tog jag mina första stapplande steg in på den stig som skulle göra mig till en av Sveriges mest namnkunniga nazister.

Den polarisering som följde med åren gjorde mig mer radikaliserad och övertygad om att mina åsikter var rättfärdiga, att vägen till ett sunt samhälle gick genom blodig revolution. Åsikter som föll i god jord hos ledarskapet hos Svenska Motståndsrörelsen (SMR), vilka aktivt rekryterade mig. För första gången fann jag nu människor som tänkte som jag och ville nå samma mål som jag.

Min kamp fick nyvunnen kraft och jag gick in i min kanske intensivaste livsfas någonsin.

Någonstans i mitten av mitt långa engagemang inom SMR nås jag av en insikt. Jag inser att jag inte är nationalsocialist, mycket tack vare rekommendationerna, från det ledarskap jag var en del av, att läsa den ideologiska, nationalsocialistiska litteraturen. Men kanske även för att jag växte upp en aning.

Efter en konfliktfylld sista tid så väljer jag att lämna organisationen, modet jag fann till att lämna fick jag genom min dåvarande chef och nuvarande vän, som sett potentialen i mig och gett mig nya uppgifter på mitt arbete. Detta fick mig att fokusera på något mer konstruktivt.

Men en identitet som byggts under så många år bryter du inte över dagen och organisationer i den här miljön utan driftigt folk råder det inte brist på, så det tog inte lång tid innan jag återigen rekryterats till en organisation där jag kunde få fritt spelrum och ytterligare förstärka bilden av mig i min omgivnings ögon.

Efter ett mindre lyckat gästspel i Nationaldemokraterna (ND) befann jag mig sedan i Svenskarnas Parti, där jag genast sattes i arbete av en överarbetad partistyrelse. Samtidigt så förde min dåvarande chef ständiga diskussioner om vilka möjligheter jag kunde ha i livet om jag bara växlade om och fokuserade på vad som var bra för mig istället för vad som var bra för de som åkte snålskjuts på mitt arbete.

Sakta gled jag från rörelsen. Min chef var överlycklig och jag mådde för första gången på många år väldigt bra, då mitt engagemang gynnade mig själv istället för andra. Under den här tiden så tog en revolution form i Ukraina och hela min mentala förmåga var fokuserad på utvecklingen. Efter ett tufft val så tog jag farväl av Sverige och begav mig av på mitt livs viktigaste resa, en resa som gett mig sorg, lidande och lycka men även livsutveckling. Förutom att jag träffade mitt livs kärlek, tillika min nuvarande fru, så träffade jag människor som jag tidigare aldrig skulle umgåtts med på grund av mina egna fördomar. För kriget gav oss ingen annat val och med tiden så utvecklades en vänskap mellan oss, en vänskap som tvingade mig att rasera det som fanns kvar av min gamla identitet.

Ett förflutet likt mitt är inte lätt att göra sig fri från och fortfarande klistras nazist-etiketten på mig emellanåt. Detta trots att jag åtskilliga gånger klargjort att jag inte alls längre sympatiserar med de ideologiska ståndpunkter som finns i nationalsocialismen. Men bilden av mig står fast hos många och jag kommer vara brännmärkt av mitt förflutna en mycket lång tid eller kanske för evigt.

Samtidigt anser de som tidigare kallat mig sin vän att jag är en förrädare som förtjänar deportering eller värre. Hatet från mina tidigare vänner har stundtals varit så allvarligt att SÄPO bett mig tänka mig för om jag besöker Sverige. Detta innebär inte att jag tycker synd om mig själv. Det är konsekvenserna av mina egna val som satt mig i den här sitsen. Men det förklarar en del om det vakuum jag fastnat i. Jag sitter fast mellan den bild jag skapat av mig själv genom åren och den rörelse som en del tror att jag fortfarande tillhör.

Mina åsikter kan fortfarande inte beskrivas som politiskt korrekta då jag inte förespråkar en värld med öppna gränser eller en värld utan klara riktlinjer för dess medborgare. Jag älskar fortfarande inte alla människor, men jag ger i alla fall alla människor en chans att visa att de är goda människor och jag anser fortfarande att nationalstaten har ett syfte och jag önskar att den kommer att finnas kvar även för mina barn att uppleva, oavsett var i världen de växer upp.

Jag har inte som mening med texten att försöka framställa mig som ett offer eller söka sympatier utan det här är mitt sätt att gå vidare i livet och en del av det är att redogöra för den resa jag gjort men även sträcka ut en hand och säga förlåt till de jag sårat genom åren.

Jag förväntar mig inte att livet fortsättningsvis kommer vara lätt, men det kommer åtminstone vara lite lättare nu när jag lämnar en del av mitt bagage bakom mig och istället fokuserar på det som är positivt i mitt liv.

Mikael Skillt

Ledarsidorna.se har inte ansökt om utgivningsbevis

Foto: Jon S licens CC BY 2.0

Som Avsnitt tidigare avslöjat har Ledarsidorna.se inte något utgivningsbevis, trots att Johan Westerholm uppges som ansvarig utgivare. Om sajten ändå omfattas av grundlagens skydd, för att den drivs av ett massmedieföretag, har det varit brottsligt att inte anmäla sajten och dess utgivare till behörig myndighet.

Till Medievärlden säger Westerholm idag att

För närvarande har jag inget giltigt utgivningsbevis. Men jag har skickat in en ansökan förra veckan och den är under handläggning. Det är en miss av mig helt enkelt, men nu är det åtgärdat, säger han till Medievärlden.

När Avsnitt frågar Myndigheten för press, radio och tv (MPRT), uppger myndigheten att man ”har sökt men inte kunnat hitta en ansökan om utgivningsbevis för Ledarsidorna.se”.

Patent- och registreringsverket har inte heller fått in någon ansökan om utgivningsbevis för någon periodisk skrift vid namn Ledarsidorna.se. De uppger också att de inte fått in någon ansökan från antingen Johan Bruno Westerholm, Ledarsidorna LS AB eller Greycat Solutions Invest Ltd.

Det verkar således som om Johan Westerholm, som ansökt om varumärkesskydd för Ledarsidorna.se:s figurmärke genom ett brittiskt brevlådeföretag, far med osanning om den ansökan som ska ha gjorts.

Både ansökan om utgivningsbevis för databas och så kallad databasanmälan sker enkelt genom ifyllande av elektroniska formulär som tillhandahålls på MPRT:s hemsida. Detsamma gäller för ansökan om utgivningsbevis för periodisk skrift på PRV:s hemsida.

Westerholm har dessutom haft flera år på sig att ansöka om utgivningsbevis, alternativt göra en databasanmälan, eftersom sajten Ledarsidorna.se registrerades redan 2011.

Som ett provisorium ska Westerholm, enligt vad han uppgett för Medievärlden, under dagen ta bort upplysningen om att han är ansvarig utgivare. Detta har han ännu inte gjort (se bild nedan).

Skärmavbild Ledarsidorna.se 2016-03-09 kl 19:20

Om sajten inte omfattas av automatiskt grundlagsskydd är läget fortfarande följande. Skribenter på sajten ansvarar själva för det de har skrivit och tipsare till sajten åtnjuter inte något meddelarskydd.

Av Torsten Johannesson

Justitiekanslern utreder Ledarsidorna.se

En person som läst Avsnitts artiklar under gårdagen, har vänt sig till Justitiekanslern (JK), som är ensam åklagare i fråga om brott mot tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Personen har velat fästa JK:s uppmärksamhet på Avsnitts artikel, ”vars innehåll kanske skulle kunna leda till någon utredning hos kanslern”. Skrivelsen till JK skickades även till Samhällsmagasinet Avsnitt för kännedom.

Ärendet hos JK har diarienummer 1466-17-3.2. Kanske visar en utredning hos JK om Ledarsidorna.se följer lagen eller inte. Den som har fler upplysningar om ägandet av Ledarsidorna.se, som kan bidra till att JK får klarhet i om sajten drivs av ett massmedieföretag eller inte, kan kontakta JK via registrator@justitiekanslern.se, och ange diarienumret.

Bryter Ledarsidorna.se mot lagen?

Samhällsmagasinet Avsnitt har i dag rapporterat om de invecklade bolagskonstellationer med brevlådeföretag som är förknippade med opinionssajten Ledarsidorna.se. Nu ställer vi oss frågan om webbplatsens innehavare verkligen följer yttrandefrihetsgrundlagens ordningsregler. 

På webbplatsen Ledarsidorna.se anges att den ”är ett politiskt obunden webbaserat nyhetsmagasin” som ”drivs helt ideellt” och ”ägs” av sina läsare genom regelbundna donationer.

Det anges även att ”ansvarig utgivare är Johan Westerholm”. På webbplatsen anges även ett Swishkonto, vars telefonnummer, 0701-73 22 60, är registrerat på Johan Westerholm i Furusund. Samme Johan Westerlund är även styrelseordförande för aktiebolaget Ledarsidorna Ls AB, vars verksamhetsbeskrivning är att ”bedriva utbildningsverksamhet samt pedagogisk handledning inom ramen för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt journalistverksamhet samt journalist och PR-verksamhet med sociala medier som verktyg”.

Endast webbplatser som omfattas av grundlagsskydd enligt 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469, YGL) kan ha ansvariga utgivare som är ensamt ansvariga för innehållet enligt 6 kap. 1 § YGL. Skribenter på andra webbplatser ansvarar själva för innehållet i det de författat och/eller publicerat, och något meddelarskydd finns inte.

En webbplats omfattas av skydd enligt 1 kap. 9 § YGL om utgivningsbevis har sökts och beviljats för webbplatsen, eller om den drivs av en redaktion för en periodisk skrift eller för radioprogram, ett företag för yrkesmässig framställning av tryckta eller därmed enligt tryckfrihetsförordningen jämställda skrifter eller av tekniska upptagningar (dvs. ett massmedieföretag) eller en nyhetsbyrå.

Den som bedriver sändningsverksamhet skall utse en utgivare, enligt 4 kap. 1 § YGL. Enligt 3 kap. 18 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden (den s.k. tillämpningslagen), skall den som tillhandahåller information jämlikt 1 kap. 9 § YGL ”till Myndigheten för press, radio och tv anmäla vilket namn databasen har”. Namnet skall ”innehålla databasens domännamn eller motsvarande uppgift”. Den som utser utgivare skall dessutom anmäla vem som har utsetts till Myndigheten för press, radio och tv, enligt 3 kap. 13 § tillämpningslagen. Dessa bägge skyldigheter är straffsanktionerade i 3 kap. 30 § tillämpningslagen (jfr Solna tingsrätts dom 2012-01-25 i mål nr B 8561-11).

Någon annan tidskrift kallad Ledarsidorna än ett ”efemärt material” utgivet av Östersunds kommun, förefaller inte ha givits ut, och Ledarsidorna.se synes inte drivas av redaktionen för en periodisk skrift.

Det förefaller dock antagligt att Ledarsidorna.se drivs av Ledarsidorna Ls AB, vilket torde kunna vara ett sådant massmedieföretag som avses i 1 kap. 9 § YGL, särskilt som Johan Westerholm anges vara ”ansvarig utgivare” för webbplatsen.

Myndigheten för press, radio och tv har inte fått in någon databasanmälan rörande webbplatsen Ledarsidorna.se. Det förefaller därmed möjligt att Johan Westerholm, i egenskap av styrelseledamot för Ledarsidorna LS AB, har brutit mot de lagregler som gäller.

Justitiekanslern bör såsom exklusiv åklagare på området därför utreda huruvida webbplatsen omfattas av grundlagsskydd och huruvida brott har begåtts av Westerholm och bör bestraffas.

Om webbplatsen inte är grundlagsskyddad innebär det att Johan Westerholms uppgift om att han är ”ansvarig utgivare” saknar rättslig betydelse, och att skribenter och meddelare själva ansvarar för det de skrivit eller meddelat, och som publicerats på webbplatsen.

Samhällsmagasinet Avsnitt har vid upprepade tillfällen sökt Ledarsidorna.se och Johan Westerholm som inte vill kommentera uppgifterna i denna artikel. 

av Torsten Johannesson

Ledarsidorna.se och brevlådeföretagen

Foto: Lodewijk van den Broek – licens CC BY 2.0

Ledarsidorna.se är en etablerad webbplats i den svenska politiska debatten på internet, med 8 768 följare på Facebook och en stor läsarkrets. 

Skribenterna på webbplatsen är välkända från den allmänna politiska debatten och utgörs av personer som, bland andra, Ann Heberlein, teologie doktor vid Lunds universitet, och Magnus Norell, statsvetare, tidigare verksam vid bland annat Försvarshögskolan, SÄPO och MUST.

Enligt uppgifter på Ledarsidorna.se är Johan Westerholm redaktör och ansvarig utgivare.

Ledarsidorna.se beskriver sin verksamhet enligt följande:

Ledarsidorna.se är ett politiskt obunden webbaserat nyhetsmagasin. Systemkritisk, konsekvensneutral och ständigt i opposition.

Det uppges att sidan ”ägs av sina läsare”

Läsare, som tycker att kvaliteten är bra nog, får gärna donera i efterhand eller donera en, två eller tre kronor per dag i form av en månadsdonation. Ledarsidorna.se “ägs” därmed av sina läsare till skillnad från andra motsvarande aktörer.

Verksamheten beskrivs vidare som ”helt ideell”

Den granskande opinionsjournalistiken på Ledarsidorna.se drivs helt ideellt.

Under de senaste dygnen har dessa påståenden dock satts i fråga av en annan blogg, Ledarsidan.nu, mot vilken företrädare för Ledarsidorna.se riktat anklagelser om varumärkesintrång och brottslighet.

Samhällsmagasinet Avsnitt tar inte ställning i dessa två parters dispyt.

Däremot har vi, utifrån den information framkommit i inlägget på Ledarsidan.nu, funnit skäl att granska vissa omständigheter vidare. 

Vem står egentligen bakom Ledarsidorna.se?

I inlägget på Ledarsidan.nu uppmärksammas att det inkommit en ansökan till Patent- och registreringsverket (PRV) för det figurmärke som Ledarsidorna.se använder sig av som banner på sin hemsida.

Avsnitt kan bekräfta att det i PRV:s varumärkesdatabas  finns en sådan ansökan (nr 2016/07810) registrerad. Ansökan handläggs för närvarande av PRV. Något registrerat varumärke finns således inte ännu. 

Den ansökande parten är dock varken Johan Westerholm själv eller någon av de övriga skribenter som figurerar på Ledarsidorna.se, utan ett Londonbaserat bolag med namnet Greycat Solutions Invest Ltd. Som ombud i varumärkesfrågan uppges i ansökan ett maltesiskt bolag med namnet Formir Group Ltd, på adressen 137 Spinola Road STJ 3011, St. Julians, Malta.

Brevlådeföretagen i London

Avsnitt har sökt i olika databaser, bland annat det brittiska bolagsverkets (Companies House) databas, på Greycat Solutions Invest Ltd.

Det har därvid framkommit att företaget är registrerat på samma adress som 15 592 andra företag, STRON HOUSE 100 PALL MALL SW1Y 5EA, LONDON, Storbritannien.

Greycat Solutions Invest Ltd tycks således vara ett så kallat ”brevlådeföretag”.

75 procent eller mer av aktierna i Greycat Solutions Invest Ltd ägs av Johan Westerholm, som utger sig sig för att vara ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Företaget förvaltas av ett bolag som heter Stron Legal Services Ltd, på samma adress som Greycat Solutions Ltd är registrerat. 

Utöver detta företag är Johan Westerholm majoritetsägare och VD för två andra brevlådeföretag som även de förvaltas av Stron Legal Services Ltd och är registrerade på samma adress som både Stron Legal Services Ltd och Greycat Solutions Ltd. 

Det andra företaget heter Greycat Solutions Ltd  (sic! red. anm.) och det tredje Greycat Publishing Ltd.

Inget av företagen, som samtliga bildades under andra halvan av 2016, har ännu inkommit med någon redovisning av intäkter och kapital, utöver erforderligt aktiekapital.

Kopplingen till Malta

Stron Legal Services Ltd som förvaltar Johan Westerholms tre företag i London, har norrmannen Claes Michael Simonsen Zangenberg som VD. Stron Legal Services Ltd ägs i sin tur av det bolag som företräder Greycat Invest Solutions Ltd hos PRV, nämligen Formir Group Ltd på Malta.

Formir Group anger på sin hemsida att de tillhandahåller tjänster för att ”enkelt starta bolag” i hela världen, att de bistår med bildandet av så kallade ”off-shore corporations”, det vill säga företag registrerade i skatteparadis, samt en tjänst som innebär att de för klientens räkning öppnar bankkonton på olika platser i världen.

Längre än så här är svårt att komma.

Det saknas uppgifter om Johan Westerholms utländska företags omsättning i de publika registren.

Varför Johan Westerholm har valt att lägga upp sin verksamhet på det sätt vi redogjort för ovan, är således en fråga som ankommer bäst på honom att själv besvara.

Om inte annat är det ett spörsmål som läsarna av Ledarsidorna.se förtjänar att få besvarat. 

Det svenska bolaget

Avsnitt har ringt Skatteverket för att undersöka om det eventuellt finns någon ideell förening med namnet Ledarsidorna.se, men någon sådan finns i vart fall inte registrerad.

I Sverige har dock Johan Westerholm ett bolagsengagemang i Ledarsidorna LS AB, där han är styrelseordförande. Övriga i styrelsen är Westerholms familjemedlemmar. 

Vart går läsarnas donationer och reklamintäkterna?

På Ledarsidorna.se uppges att:

Alla donationer, stora som små, periodiska eller som engångs, går direkt in i verksamheten för att för var tid gällande branchavtal arvodera krönikörer, journalister, illustratörer, fotografer och webkostnader.

samt att

Den granskande opinionsjournalistiken på Ledarsidorna.se drivs helt ideellt.

Det verkar dock inte som att de intäkter som Ledarsidorna.se uppbär via donationer och reklam på hemsidan, går via det svenska bolaget Ledarsidorna LS AB. 

Med beaktande av att Ledarsidorna.se uppger sig betala arvoden enligt gällande branschavtal och med tanke på omfattningen av den publicering som sker, förefaller det i vart fall osannolikt att alla de intäkter som Ledarsidorna.se uppbär, via donationer och reklam på hemsidan, går via bolaget Ledarsidorna LS AB.

För bokslutsperioden 2016-04 redovisades nämligen inga intäkter och ett negativt resultat på 10 000 kr.

Frågan förblir obesvarad

De märkliga bolagskonstruktioner som vi åskådliggjort i denna artikel är såklart på intet sätt olagliga.

Men det medför många frågetecken kring vem eller vilket bolag som står bakom Ledarsidorna.se och förvaltar de intäkter som webbplatsen genererar.

Hur hanteras donationerna och utbetalningarna av arvoden? Vem står egentligen bakom Ledarsidorna.se? Är det det svenska bolaget som Johan Westerholm är styrelseordförande för, eller det Londonbaserade som ansökt om varumärkesskydd?

Och vem ansvarar egentligen för innehållet på Ledarsidorna.se?

Johan Westerholm uppger att han är ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se.

Som ansvarig utgivare har man ett ensamansvar för allt material som publiceras på den aktuella webbplatsen. Detta följer av yttrandefrihetsgrundlagens ansvarsregler. Men för att denna ordning ska gälla krävs att webbplatsen har utgivningsbevis eller drivs av ett massmedieföretag, en redaktion för utgivning av periodisk tidskrift, eller en redaktion för radio- och tv-sändningar.

I frånvaro av grundlagsskydd ansvarar varje skribent ensamt för sina texter, för det fall straffansvar aktualiseras på grund av exempelvis förtal. En webbplats utan grundlagsskydd är heller inte undantagen från reglerna i personuppgiftslagen (PUL).

Enligt Myndigheten för press, radio och tv finns inget utgivningsbevis för Johan Westerholm eller Ledarsidorna.se. Det har heller inte gjorts någon databasanmälan för Ledarsidorna.se, vilket krävs enligt lag om den är kopplad till en massmedieaktör som åtnjuter automatiskt grundlagsskydd.

I juridisk bemärkelse förefaller det därför oklart om Johan Westerholm verkligen är ansvarig utgivare, vilket är något hans skribenter borde upplysas om. Det innebär också att den som vill lämna tips till Ledarsidorna.se kanske inte åtnjuter något meddelarskydd.

Om detta återkommer vi i nästa artikel. Fortsättning följer.

Samhällsmagasinet Avsnitt har vid upprepade tillfällen sökt Ledarsidorna.se och Johan Westerholm som inte velat kommentera uppgifterna i denna artikel.

Förintelseförnekaren Ditlieb Felderer

av Martin Tunström

Ditlieb Felderer är en notorisk förintelseförnekare. Samhällsmagasinet Avsnitt presenterar härmed en unik och ingående sammanställning av Felderers liv och verksamhet.

Födelse och ursprung

Ditlieb Felderer föddes den 23 april 1942 i Innsbruck, Österrike, som då var en del av det stortyska riket. Sedermera, efter kriget, kom han och hans familj flytta till Italien. Efter en tid där flyttade dock familjen år 1950 till Sverige. Efter åtta år i Sverige utvandrade Felderer från Sverige år 1958. Enligt egna uppgifter ska Felderer 1959 konverterat till Jehovas vittnen och åkt på missioneringsuppdrag i USA och Kanada. I en telefoninspelning som återfinns på Youtube uppger Felderer även att han skulle vara jude. Tio år efter utvandringen (1968) flyttade dock Felderer tillbaka till Sverige och har sedan dess, enligt Skatteverket, haft sin hemvist i landet.

Felderer i Sverige och Anne Frank’s diary – a hoax

 I så väl Sverige som i utlandet är nog Felderer i huvudsak känd (eller snarare ökänd) för sitt engagemang inom den förintelseförnekande rörelsen. Felderer har författat en rad verk som “Anne Franks diary – a hoax” (1978 och 1979) och, under pseudonym, “Auschwitz exit : a field guide and an investigation into the holocaust” (1979). När den kände förintelseförnekaren Ernst Zündel 1988 ställdes inför rätta för sin förnekelse vittnade Felderer till Zündels fördel. Utöver det har Felderer fått artiklar publicerade i The Journal of Historical Review, som är en periodisk tidskrift för det förintelseförnekande centrumet ”Institute for Historical Review”. Enligt Göteborgs-Posten (2000) ska Felderer även under 1980-talet suttit redaktionsrådet för samma tidskrift. Felderer anger själv att han på uppdrag av Jehovas vittnen även försökt undersöka hur många Jehovas vittnen som dödades under Förintelsen. Felderers slutsats var att uppgifterna om antalet döda Jehovas vittnen ska ha varit kraftigt överdrivna. Enligt Demokratiutredningen ska Felderer ha varit “dåtidens mest namnkunniga producenter av antisemitisk propaganda” i och med att hans utskick av “hatbrev till judiska organisationer utomlands gav upphov till internationella protester och utmynnade i en rättegång med fällande dom” (SOU 1999:10, s. 138f).

Brottsutredning och rättegång

Det är dock i huvudsak genom sitt oortodoxa engagemang (även för personer som förnekar förintelsen) som Felderer vid ett flertal tillfällen varit föremål för de rättsvårdande myndigheternas verksamhet i så väl i Sverige som i utlandet. Den 5 april 1983 dömdes Felderer av Stockholms tingsrätt till tio månaders fängelse för hets mot folkgrupp, en dom som Sva hovrätt fastställde. Enligt tingsrättsdomen ska Felderer skickat flygblad till en rad individer och institutioner där han även bifogat föremål så som tvålar och hårtussar. I ett av breven, till Justitiekanslern, hade Felderer skrivit “Pure Jewish Fat Scent: Hungarian Jews Gas Chamber 3 Birkenau”. Samma flygblad hade Felderer även skickat till Canadian Jewish Congress och Christlichjüdische Zusammenarbeit Heidelberg. Till Anne-Frank-stiftelsen i Amsterdam hade Felderer dessutom skickat samma flygblad men i det fallet bifogat en till synes använd kondom och med uppgiften att det var Simon Wiesenthals använda kondom från dennes 187:e besök vid en nazistisk bordell. Han hade även spritt material i Kungliga bibliotekets lokaler i Stockholm.

Förvirrat påstod Felderer, skriver tingsrätten, att han och hans medarbetare vetat om att husrannsakan skulle ske i Felderers bostad och därför tryckt en av de åtalade skrifterna och låtit sedermera beslagtagna föremål (bl.a. skrifter och tryckplåtar) finnas i bostaden, ”för att därigenom avslöja myndigheternas rasistiska verksamhet”. Rätten ansåg – med fullt fog, synes det – att förklaringen var absurd.

Till de yttranden som Felderer dömdes för hör skrivelser som att judarna är massmördare som vill förinta mänskligheten och att gasningarna inte var dödandet av människor utan av löss. Tingsrätten ansåg att Felderer skulle avvakta domen i ansvarsfrågan till denna vann laga kraft eftersom det fanns en uppenbar risk att han på fri fot skulle fortsätta sin brottsliga verksamhet. När Felderer hade dömts konstaterade Kriminalvårdsstyrelsen att han genom tiden i häkte hade avtjänat den del av straffet han skulle avtjäna enligt lag. När Felderer tagit del av beslutet om villkorlig frigivning inkom han till kammarrätten i Jönköping med en märklig skrift på engelska, med åtskilliga bilagor. Han påstod han blivit utsatt för mordförsök under tiden han ”torterades” i ”era smutsiga fängelsehålor”. Felderer skrev att han tänkte fortsätta som förut, och att Kriminalvårdsstyrelsens beslut kanske imponerade på ”Israel” som ”nu när allt kommer omkring är ödmjuka tjänare till och utomordentliga imitatörer av”. Kammarrätten beslutade att skriften, som inte innehöll något yrkande, inte skulle föranleda någon vidare åtgärd.

Felderer i amerikansk domstol

 Den 17 januari 1986 fastställde en jury vid Los Angeles Superior Court att Felderer gjort sig skyldig till ärekränkning av den f.d koncentrationslägerfången Mel Mermelstein. Felderer ålades des att betala ett skadestånd om 5,25 miljoner dollar, då motsvarande 39 miljoner kronor. Felderer skulle nämligen ha tillsänt Mermelstein ärekränkande skrifter där Felderer anklagat Mermelstein för att vara rasist och ”exterminationist”. Felderer ska även i breven bifogat handritade teckningar som hånade påståendet om att judar blivit gasade i koncentrationslägret Auschwitz.

Ett års fängelse

Några år senare var det dags igen då Södra Roslags tingsrätt 1994 dömde Felderer till ett års fängelse för hets mot folkgrupp och för brott mot vapenlagen. Enligt tingsrätten hade Felderer under en längre tid per post skickat ut en rad antisemitiska försänder till så väl organisationer som privatpersoner. De hade i sin tur svarat med att polisanmäla försändelserna. Med hjälp av den brevbärare som svarade för postgången i Felderers bostadsområde kunde tingsrätten konstatera att de (påstådda) organisationer som Felderer angivit som avsändare för försändelserna fick sin post avlämnad i Felderers brevlåda. Vid en husrannsakan i Clüver-Felderers bostad påträffades även kuvert, färdiga för utskick, innehållande den typ av dokument som låg till grund för åtalet. I bostaden hittade man även en skokartong med registerkort som upptog de namn, adresser, leveransanteckningar och datum som avsåg de i målet aktuella anmälarna. Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) konstaterade i ett utlåtande, efter en skriftjämförelse, att det med säkerhet var Felderer som skrivit texterna på kuverten och registerkorten. Enligt Jörgen Weibull, professor emeritus i historia, kunde de av Felderer distribuerade dokumenten liknas vid hur den tyska nationalsocialistiska  tidskriften Der Stürmer utformades. Enligt Wiebull gav de ”ett grovt pornografiskt uttryck för förakt och hat mot den judiska folkgruppen”. I tingsrätten vitsordade Felderer ägande och innehav utan vederbörligt tillstånd av licenspliktig tårgasspray. Felderer överklagade tingsrättens dom till Svea hovrätt som ändrade påföljden till 10 månaders fängelse.

Interpol kopplas in

Det stannar dock inte enbart här. Det förefaller som om Felderer även varit föremål för förundersökning för hets mot folkgrupp i Tyskland. I februari 1996 inkom nämligen Interpol Wiesbaden med ett telefax till Interpol Stockholm rörande Felderer. I telefaxet gjorde Interpol Wiesbaden en förfrågan för åklagarmyndigheten i Münsters räkning om Felderer avtjänat sitt fängelsestraff. Bakgrunden till förfrågan var att åklagarkammaren i Münster prövade om man skulle lägga ner en förundersökning med anledning av att Felderer redan avtjänat ett straff i samma ärende utomlands, dvs. i Sverige. Några dagar senare meddelade Kriminalvårdsstyrelsen att Felderer inte hämtat ut sitt föreläggande (kallelse) på posten och att han med anledning av det sedan den 8 september 1995 var begärd förpassad av polismyndigheten i Täby. Felderer kom aldrig att avtjäna den av Svea hovrätt fastställda påföljden till följd av att han lyckades hålla sig undan. Den 3 juni 2003 meddelade Kriminalvården att påföljden bortfallit till följd av preskription.

Felderers verksamhet i dag

 Numera driver Felderer en egen webbsida i form av en blogg. På bloggen publicerar Felderer på regelbunden basis omfattande inlägg som i huvudsak berör judarna och förintelsen. Bland artiklarna återfinns rent pornografiska bilder med så väl mjukporr som hårdporr som tema. Utöver de rent pornografiska bilderna har även Felderer publicerat enkla teckningar föreställande situationer där den officiella bilden av förintelsen hånas. På en av bilderna syns en judisk person fastspänd vid en stol samtidigt som det ur väggarna sticker ur en rad rumpor. Det hela ska enligt Felderer illustrera en gaskammare.

Förintelseförnekaren och radiomannen Ahmed Rami slog redan på 1980-talet larm till det förintelseförnekande kollektivet om Felderers levene under dennes vistelse på Kanarieöarna. Enligt Rami, i en intervju till Göteborgs-Posten i april år 2000, ska Felderer ha bott “på stranden, dansat för turisterna och visat ett intresse för pornografi”. Med tanke på att man på Felderers webbsida vid sidan om avklädda kvinnor kan återfinna gamla beskurna bilder på en man med erigerad penis på en strand så är det inte svårt att dra slutsatsen att det är frågan om bilder på Felderer själv. Särskilt inte med tanke på att det på samma bild i sanden återfinns en skylt med budskapet “Arbait macht frai” (sic!) och på att Felderer lagt upp andra bilder där samma manskropp återges men med Felderers ansikte och med bildtexten att de föreställer honom själv.

Även för Ernst Zündel blev de pornografiska brev som Felderer under åren skickat till en rad   institutioner för mycket, enligt Göteborgs-Posten. Därför är det inte svårt att förstå varför Felderer försvann från redaktionsrådet för The Journal of Historical Review. Med beaktande av Felderers pubertala förhållningssätt till könsorgan blir det närmast komiskt när Felderer själv, i sin bok om att Anne Franks dagbok är en bluff, skriver att dagboken inte helt kan avfärdas som fiktiv med anledning av dess fixering av anus och avföring, i och med att sådan fixering (påstår Felderer) är ett karaktäristiskt drag hos många judar (Felderer 1978, s. 61).

I allt väsentligt har de som har ett intresse av att förneka förintelsen, så som förintelseförenkarkollektivet och den s.k. nationella rörelsen, valt att ignorera Felderer. Ett undantag är dock webbplatsens nationell.nu:s redaktör, antisemiten Richard Langéen. I en notis upplagd i januari 2013, under rubriken “Sinnessjuk jude ringer revisionisten Ditlieb Felderer”, valde Langéen att länka till två videoklipp på Youtube där man kan lyssna på ett telefonsamtal mellan Felderer och en man av judisk börd. I notisen kallar Langéen Felderer för revisionst. Langéen anger förvisso att Felderer vid två tillfällen har dömts för hets mot folkgrupp, men går aldrig djupare in på vad Felderer sysslat med. Med tanke på vad vi här har angett så är det väldigt förståeligt att Langéen inte utvecklade presentationen av personen Felderer.