Buschs elstödssekretess kan vara olaglig – Avsnitt kräver lagprövning i domstol

Sedan den 1:a februari i år omfattas uppgifter om elstöd till enskilda av en sekretess som är lika stark som den för psykiatriska journaler. Införandet av sekretessregeln har mött omfattande kritik från såväl tunga remissinstanser som Lagrådet och Justitiekanslern som företrädare för rättsvetenskapen och journalistiken. Samhällsmagasinet Avsnitt har i dagarna utmanat elstödssekretessen i domstol och gör bland annat gällande att den strider mot grundlagen och därför inte får tillämpas.

Sammanfattning

Den 6:e april skickade redaktionen för Samhällsmagasinet Avsnitt en begäran om allmän handling till Försäkringskassan som gällde hur mycket elstöd energi- och näringsminister Ebba Busch fått utbetalt. Begäran avslogs i beslut den 14 april med hänvisning till den nya elstödssekretessen Samma dag inkom redaktionen med ett överklagande till Kammarrätten i Stockholm.

Redaktionen för Samhällsmagasinet Avsnitt gör i överklagandet bland annat gällande att lagregeln om elstödssekretess har tillkommit på ett olagligt sätt och att den strider mot bestämmelser i bland annat regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och Europakonventionen. Redaktionen pekar också på att bestämmelsen kraftfullt inskränker den för ett demokratiskt samhälle grundläggande möjligheten att granska politiska makthavare. Detta utan att det finns ett legitimt skyddsintresse som motiverar en sådan inskränkning. 

Del 1: Den tvivelaktiga konsten att snabbinskränka en grundlagsstadgad rättighet

Samhällsmagasinet Avsnitt granskar bl.a. tillämpningen av bestämmelser om offentlighet och sekretess, och att myndigheter följer de regler som gäller för deras verksamhet. Ibland blir det även aktuellt att granska regeringens agerande, se t.ex. Fast regeringspraxis att följa lagförarbeten (öppnas i ny flik).

Sedan den 1:a februari i år omfattas uppgifter om elstöd till enskilda, ”stöd till elanvändare för att mildra effekterna av höga elpriser”, av stark sekretess. Uppgifter om ”en enskilds personliga förhållanden” får inte röjas om det inte ”står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men”. Sekretessbestämmelsen är kontroversiell och har delat både riksdagen och civilsamhället.

I riksdagen röstade 155 ledamöter för införande av den nya sekretessregeln, medan 151 ledamöter röstade emot. Tunga remissinstanser som Lagrådet (länk till Lagrådets yttrande) och Justitiekanslern (länk till JK:s yttrande) hade uttalat sig kritiskt till förslaget om sekretess.

”I princip alla argument jag sett för att hemlighålla uppgifter om elstödet kan användas mot offentlighetsprincipen i stort” skrev professorn i civilrätt Mårten Schultz på Twitter.

Instanserna ansåg inte att uppgifterna om bl.a. elförbrukning och utbetalt belopp var så integritetskänsliga att uppgifterna skulle vara hemliga. Kunniga jurister gick längre i kritiken. ”I princip alla argument jag sett för att hemlighålla uppgifter om elstödet kan användas mot offentlighetsprincipen i stort” skrev professorn i civilrätt Mårten Schultz på Twitter. ”Regeringen använder sekretess för att skydda sig mot kritik. De vill slippa rubriker om att de rikaste människorna med de största villorna har fått mest stöd.” sa professorn i förvaltningsrätt Olle Lundin, som kallade sekretessen för ”trams”. Även massmediernas representanter var starkt kritiska.

”Regeringen använder sekretess för att skydda sig mot kritik. De vill slippa rubriker om att de rikaste människorna med de största villorna har fått mest stöd.” sa professorn i förvaltningsrätt Olle Lundin, som kallade sekretessen för ”trams”.

Sekretessen var enligt Journalistförbundet problematisk ”eftersom det kommer att försvåra för den som vill få insyn i hur det nya stödet används. Det blir till exempel svårt att granska vilka effekter stödet får när det gäller hushållens elförbrukning över tid”, uppgifter som förbundet menade är av stort allmänintresse. Vissa andra instanser var dock positiva. Villaägarnas riksförbund nämnde att ”diverse bolag med utgivningsbevis publicerar mängder med offentliga uppgifter på Internet” och att det ligger nära till hands att dessa bolag skulle publicera även uppgifter om elstöd.

Ett annat problem med sekretessbestämmelsen – oavsett vad man tycker i själva sekretessfrågan som sådan – är att den är dåligt beredd i Regeringskansliet. I grundlagen stadgas följande: ”Vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Upplysningar och yttranden ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner. Även sammanslutningar och enskilda ska i den omfattning som behövs ges möjlighet att yttra sig.”

Promemorian i vilken sekressregeln föreslogs skickades ut på remiss, men remissinstanserna hade endast fem arbetsdagar på sig att uttala sig om den.

Promemorian i vilken sekressregeln föreslogs skickades ut på remiss, men remissinstanserna hade endast fem arbetsdagar på sig att uttala sig om den. Lagrådets ledamöter var kritiska till detta. ”För att det ska vara försvarbart att på det sätt som här har skett avvika från gängse beredningsrutiner genom en mycket kort remisstid – beträffande den andra promemorian en extremt kort remisstid – måste det krävas mycket starka skäl. Dessa skäl är inte närmare redovisade i ärendet. Lagrådet inser att det för regeringen har funnits anledning att så snabbt som möjligt vidta åtgärder för att genomföra ett utlovat elstöd. En remisstid på i det ena fallet en vecka … är emellertid inte acceptabel.” skrev de.

Den korta remisstiden ledde sannolikt till att alla tillfrågade instanser inte yttrade sig. Regeringen gick ändå vidare med förslaget.

Den korta remisstiden ledde sannolikt till att alla tillfrågade instanser inte yttrade sig. Regeringen gick ändå vidare med förslaget. Sekretessregler kan delas upp i två huvudsakliga grupper – svag sekretess, dvs. offentlighet som utgångspunkt, och stark sekretess, dvs. sekretess som utgångspunkt.

Den starka sekretessen gäller bl.a. sjukvården, inom socialtjänsten och i förundersökningar som inte gått till domstol. Den svagare sekretessen gäller bl.a. i Försäkringskassans vanliga verksamhet. Regeringens förslag utformades så att sekretess skulle vara utgångspunkten för uppgifter om elstöd. Motiveringen till detta är märklig (se sidan 15). ”Vid en tillämpning av en sekretessbestämmelse med rakt skaderekvisit”, dvs. där offentlighet var utgångspunkten, kunde det antas ”att sådana uppgifter som det nu är fråga om hade lämnats ut.”.

Uppgifterna om elstödet var alltså inte sådana att man typiskt sett kunde anta att de berörda kände obehag om de lämnades ut. Varför ville man då ha sekretess?

Uppgifterna om elstödet var alltså inte sådana att man typiskt sett kunde anta att de berörda kände obehag om de lämnades ut. Varför ville man då ha sekretess? De skäl som anges är att uppgifterna kan användas för kartläggning av enskilda – ”för att ge en bild av vanor, livsstil och ekonomi hos enskilda individer och grupper”. Uppgifterna skulle t.ex. kunna användas i försäljningskampanjer eller för att ”peka ut enskildas elförbrukning på ett för den enskilde ofördelaktigt sätt”, menade regeringen.

Det är svårt att frigöra sig från tanken att någon tjänsteman fått den säkert inte lätta uppgiften att rationalisera regeringens inställning till sekretessfrågan. Resultatet blev att icke känsliga uppgifter hemlighölls med lika stark sekretess som för psykiatriska journaler.

Det är svårt att frigöra sig från tanken att någon tjänsteman fått den säkert inte lätta uppgiften att rationalisera regeringens inställning till sekretessfrågan. Resultatet blev att icke känsliga uppgifter hemlighölls med lika stark sekretess som för psykiatriska journaler. I riksdagen förkortades tiden som riksdagens ledamöter hade på sig att yttra sig. Normalt har dessa två veckor på sig att tycka till om ett lagförslag, men här fick de över helgen.

I riksdagen förkortades tiden som riksdagens ledamöter hade på sig att yttra sig. Normalt har dessa två veckor på sig att tycka till om ett lagförslag, men här fick de över helgen.

Ordföranden i konstitutionsutskottet m.fl. skrev i en motion: ”De brister i beredningen som finns är ytterligare starkt vägande skäl att inte frångå den presumtion om offentlighet som vi har i Sverige och med rätta är stolta över.” I konstitutionsutskottet beslutade en knapp majoritet att på regeringens linje. Minoriteten kritiserade beredningen av ärendet. ”Regeringens beredning av propositionen har ifrågasatts av bl.a. Lagrådet. Utskottet ser dock inte skäl att vidta ytterligare beredningsåtgärder utan anser att det har ett tillräckligt underlag för att kunna ta ställning till förslagen.” skrev representanterna riksdagsmajoriteten.

Del 2: Samhällsmagasinet Avsnitt utmanar elstödssekretessen och kräver lagprövning i domstol

Eric M. Runesson, en av författarna till Lagrådets yttrande, har till tidningen Advokaten sagt att utskottets formuleringar ”kanske kan ha någon betydelse om domstolarna skulle välja att göra en lagprövning”. ”Regeringen och riksdagen tar en viss risk om de väljer att bortse från Lagrådets kritik” menade han.

Vad är då lagprövning? Lagprövning kallas det när en domstol prövar huruvida en lag är giltig eller inte.

Vad är då lagprövning? Lagprövning kallas det när en domstol prövar huruvida en lag är giltig eller inte. Rätten att lagpröva formuleras som en skyldighet att åsidosätta en lag, i grundlagen: ”Finner en domstol att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas. Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst.”

Samhällsmagasinet Avsnitt begärde den 6 april ut uppgift om vilket elstöd som energi- och näringsministern Ebba Busch fått. Försäkringskassan svarade den 14 april med ett avslagsbeslut. Avsnitt överklagade omgående och begärde just en lagprövning.

Samhällsmagasinet Avsnitt begärde den 6 april ut uppgift om vilket elstöd som energi- och näringsministern Ebba Busch fått. Försäkringskassan svarade den 14 april med ett avslagsbeslut. Alla uppgifter om elstöd till en fysisk person skyddas av sekretess, menade man. Det vi skrivit i begäran ”innebär inte att det inte står klart att uppgifterna kan lämnas ut utan att den enskilde, eller någon närstående till hen, lider men”.

Avsnitt överklagade omgående och begärde just en lagprövning. Skälen som anges till att sekretessregeln inte ska tillämpas är flera. Dels har beredningen hos regeringen (och även i riksdagen) inte gått rätt till. Hade man gett remissinstanserna längre tid på sig att yttra sig hade man haft ett bättre underlag att stifta en lag på. Offentlighetsprincipen är en extremt viktigt inslag i det svenska stattskicket och det är därför extra viktigt att inskränkningar av offentligheten inte görs utan en ordentlig beredning.

Offentlighetsprincipen är en extremt viktigt inslag i det svenska stattskicket och det är därför extra viktigt att inskränkningar av offentligheten inte görs utan en ordentlig beredning.

Dessutom anges det i grundlagen att rätten att ta del av allmänna handlingar ”får begränsas endast om det krävs med hänsyn till” vissa intressen, bl.a. ”skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden”. Skälen för inskränkningar i offentligheten ska vara starka. Kan man verkligen säga att detta ”krävs” i detta fall?

Det har inte flera kunniga instanser och personer ansett. Skälen för sekretess är svaga. I förslaget har regeringen talat om att personerna som får elstöd ”kan anses lida men” om uppgifter om elstödet röjs. Samtidigt tycker man uppenbarligen att personerna inte ”kan antas lida men” om samma uppgifter röjs. Vad betyder det ens att någon ”kan anses lida men”? Lagförslaget ger intryck av att vara ett hafsverk och är dessutom illa berett.

Dessutom kan man ifrågasätta om informationsfriheten enligt Europakonventionen har respekterats vid införandet av en regel som alltså innebär att allmänheten inte kan granska ens vilket elstöd som förtroendevalda och dylika makthavare – som enegiministern – har fått. Att sådana granskningar kommer till stånd är rentav viktiga är rättsstatligt perspektiv.

Enligt Avsnitts mening har det inte visats att sekretess verkligen ”krävs”. Konstitutionsutskottets behandling ska normalt garantera att sekretess inte införs för lättvindigt, men här har utskottet varit djupt splittrat och ledamöterna har agerat efter partilinjer istället för som opartiska granskare med grundlagen i bakhuvudet.

Dessutom kan man ifrågasätta om informationsfriheten enligt Europakonventionen har respekterats vid införandet av en regel som alltså innebär att allmänheten inte kan granska ens vilket elstöd som förtroendevalda och dylika makthavare – som enegiministern – har fått. Att sådana granskningar kommer till stånd är rentav viktiga är rättsstatligt perspektiv.

I grundlagen står: ”Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.”.

Eftersom det kan antas att sekretessregeln på flera sätt tillkommit i strid med, eller strider mot, grundlagen, har Avsnitt gjort gällande att den inte kan tillämpas i målet. Detta är nu en fråga för Kammarrätten i Stockholm att pröva. I andra hand har Avsnitt gjort gällande att uppgiften borde lämnas ut ändå, eftersom det borde vara uteslutet att Ebba Bush eller hennes anhöriga känner något mer påtagligt obehag av att uppgifterna röjs för tidskriften.

Redaktionen för Samhällsmagasinet Avsnitt

red@avsnittmagasinet.se

Fallenkvists ”helg seger” inte olagligt

Rebecka Fallenkvist, nyligen invald i Region Stockholms regionfullmäktige för Sverigedemokraterna, uttalade sig på valnatten om Sverigedemokraternas ”segerhelg”, i överförfriskat tillstånd. ”Helg seger!” utbrast hon i Samnytts intervju. På grund av likheten med det nazistiska slagordet ”hell seger”, en svensk direktöversättning av ”sieg heil”, har Fallenkvists uttalande uppmärksammats.

En webbutik som säljer vit makt-produkter såg snabbt en möjlighet att använda sig av Fallenkvists uttalande i kommersiellt syfte, och publicerade därför videon från Samnytt tillsammans med nya kläder med ”HELG SEGER” i gult och blått. Sajten, vars tidigare utgivare fällts för hets mot folkgrupp på grund av innehåll på sajten, säljer nu både mössor, vita tröjor och svarta tröjor och damtröjor med budskapet, och videon från Samnytt finns på beställningssidorna för tröjorna.

Efter att en privatperson anmält videon och bilderna på tröjorna till Justitiekanslern, som är landets enda åklagare i yttrandefrihetsmål, har JK nu bedömt att brottet hets mot folkgrupp inte är för handen. Även ett skivomslag med en lagerkrans och ”H*LL SEGER” anmäldes och bedömdes.

”Justitiekanslern har tidigare bedömt bilder med texten ‘hell seger’ och har då funnit att bilderna inte haft ett så tydligt budskap att fällande dom kunde förväntas” skriver man. ”Justitiekanslern har gjort samma bedömning beträffande en bild på ett skivomslag med titeln ‘Storm – Hell seger’ respektive ett klistermärke med samma text”. Angående skivomslaget ”finns inte anledning att göra någon annan bedömning”, enligt Justitiekanslern. ”Inte heller aktuellt motiv med texten ‘Helg seger’ eller videon med samma innehåll har ett så tydligt budskap att fällande dom kan förväntas.”

Förundersökning inleddes därför inte. Rebecka Fallenkvists uttalande om ”helg seger” har alltså inte varit otillåtet att publicera.

– Denna bedömning är inte särdeles förvånande. ”Hell seger” är ett slagord som svenska nazister började använda i början av 90-talet, och utan något nazistiskt sammanhang i övrigt är slagordet nog inte tillräckligt tydligt kopplat till nazism och rashat i folkmedvetandet. Detsamma gäller naturligtvis ”helg seger”, en fras som endast anspelar på – och kanske driver med- det nazistiska slagordet. Detta fall påminner om ett fall 2008, där en nazist sa ”siegnalera” och gjorde en rörelse med handen. Svea hovrätt ansåg inte att detta inte var ”ägnat att på allvar uppfattas som ett nazistiskt budskap”, säger en ledamot av föreningen Juridikfrontens verkställande utskott till Avsnitt.

”Den osannolika mördaren” anmäld för förtal av avliden

Innefattar den nya Netflixserien ”Den osannolika mördaren” och trailern till denna – som skildrar scenariot att den av försäkringsbolaget Skandia anställde grafikern kallad ”Skandiamannen” var statsminister Olof Palmes baneman – brottet förtal av avliden? Det menar en person som har skickat en anmälan till Justitiekanslern under lördagen, vilken Avsnitt har tagit del av genom ett tips. Justitiekanslern är exklusiv åklagare när det gäller yttrandefrihetsbrott, dvs. publiceringsgärningar som utgör brott enligt yttrandefrihetsgrundlagen (som hänvisar till tryckfrihetsförordningen). Förtal av avliden kan i regel bara åtalas av ”den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon”, och ”Skandiamannen” har inte några sådana anhöriga i livet. Det finns dock en ventil i lagen: åklagare (och alltså även Justitiekanslern) kan åtala för brottet ”om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt”. Det är oerhört ovanligt att Justitiekanslern väcker åtal för förtal (även om det har hänt), och än mindre för förtal av avliden. Tröskeln är onekligen hög. Det återstår att se om Justitiekanslern som vanligt vägrar att ens ta ställning till om förtalsbrott har begåtts, eller om man faktiskt inleder förundersökning och för ärendet till åtal (förutsatt att detta är möjligt). I en förtalsprocess skulle bevisningen mot ”Skandiamannen” kunna nagelfaras (beroende på hur processen förs).

Nedan återges anmälan till JK, en anmälan som ovanligt nog innehåller viss juridisk argumentation. ”Skandiamannens” namn har dock ersatts med ”Skandiamannen”, länkar till Netflixserien och dess trailer har tagits bort och anmälarens uppgivna namn och ort har helt uteslutits. Länkar har ersatts med ”[länk]” och länkats i andra fall än de nyss nämnda. Även andra allmänt tillgängliga rättskällor har länkats av avsnitt. Att Avsnitt återger anmälan (Justitiekanslerns diarienummer 2021/7054), som förefaller kunna vara den första som gjorts angående serien i fråga, ska inte tolkas som att Avsnitt tar ställning i sakfrågan.

Anmälan om förtal av avliden

Netflix-serien ”Den osannolika mördaren” innefattar/utgör ett solklart fall av förtal av avliden enligt 5 kap. 4 § brottsbalken och 7 kap. 3 § 2 st. tryckfrihetsförordningen, riktat mot den utpekade Palmemördaren ”Skandiamannen”.

Detta är en juridisk självklarhet, trots en kort brasklapp i första avsnittets början och en knappt läsbar brasklapp i slutet av varje avsnitt. Sådana brasklappar brukar ingalunda godtas i Justitiekanslerns praxis (jfr t.ex. Justitiekanslerns beslut 2014-11-26, dnr 9020-14-30), särskilt som rena antydningar om grova brott tvivelsutan också utgör förtal enligt svensk rätt (jfr NJA 1966 s. 565, Hovrättens över Skåne och Blekinge dom 1993-03-16 i mål nr B 969/91 och Göta hovrätts dom 2011-06-01 i mål nr FT 2522-10 – se även prop. 1962:10, s. B 146). Att ett utpekande sker i skönlitteratur har aldrig utgjort ett hinder mot en fällande dom för förtal eller förtal av avliden (se t.ex. SvJT 1970 ref. s 2 och NJA 1959 C 203), och samma resonemang bör tillämpas på den typ av (av verkligheten ”inspirerad”) fiktion som det här rör sig om.

”Den som visar en enskild person på film får anses därigenom lämna de uppgifter om denne som filmen förmedlar” (NJA 1992 s. 594). Anklagelsen att någon har mördat statsministern utgör tveklöst förtal i teknisk mening enligt 5 kap. 1 § brottsbalken. Utpekandet torde dock i ett seriöst sammanhang kunna anses vara försvarligt (jfr RH 2002:39), även om det knappast är det i denna typ av underhållningsproduktion. Det saknas likväl skälig grund för (det i serien tydliga och omedelbara) påståendet att ”Skandiamannen” mördat statsministern, och inte heller åklagaren Krister Petersson, som lade ned förundersökningen, ansåg att bevisningen hade räckt för åtal mot ”Skandiamannen” om denne varit vid liv (se [länk]). Det kan överhuvudtaget inte beläggas exempelvis att ”Skandiamannen” hanterat ett vapen under den aktuella perioden.

Vissa uppgifter – som att ”Skandiamannen” skulle ha gjort sig av med kläderna han bar på mordnatten inför ett polisförhör – saknar helt stöd i kända fakta, och påstås inte heller i den bok som ligger till grund för serien. Detta i sig är en grov anklagelse mot ”Skandiamannen” om att ha manipulerat med bevisningen rörande statsministermordet.

Med hänsyn till den uppmärksamhet som utpekandet fått och vad det rör, måste grovt förtal anses vara för handen. Utpekandet kränker den frid som bör tillkomma den avlidne ”Skandiamannen”.

Eftersom rör sig om en händelse av stor betydelse för svenska folket – mordet på rikets statsminister – och ett allvarligt och grovt utpekande av (tillika ett karaktärsmord på) en avliden person, som även (i en klart mildare form) starkt kritiserats av Justitieombudsmannen (se JO:s beslut 2021-06-22, dnr 6673-2020), måste ett åtal för grovt förtal av särskilda skäl anses vara påkallat från allmän synpunkt. Så är särskilt fallet i och med att ”Skandiamannen” vid sin död inte kan anses ha varit någon offentlig person i riket och därtill saknar efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon i livet. Jfr även vad den efterlevande f.d. makan framför i [länk]. Filmmediet har, som bekant, betydligt större genomslagskraft än t.ex. en bok eller en artikel. Det är särskilt i fall då efterlevande saknas som den allmänna åtalsrätten får betydelse (se 1 LU 1967:10, s. 8). I ett fall som detta framstår det, enligt min uppfattning, närmast som en plikt för Justitiekanslern att ingripa med allmänt åtal. Här rör det sig om en betydligt grövre anklagelse än tidigare fall i publicerad JK-praxis (t.ex. JK:s ärenden 8455-12-32 och 4651-92-30), och, som sagt, en avliden vars anhöriga inte rättsligt kan freda hans frid, minne och ära från angrepp.

Det är säkerligen så att Netflix-serien enligt gällande rätt inte kan angripas enligt yttrandefrihetsgrundlagen på grund av att den av en eller annan anledning oskäligt betraktas som en ”utländsk” produktion, på liknande sätt som TV3-sändningar i NJA 2005 s. 884. För det fall att serien dock kan angripas enligt svensk grundlag vädjar jag till Justitiekanslern om ett sådant ingripande.

Utpekandet (dvs. uppgifter om att ”Skandiamannen”, som namnges, 1. ljuger om sin roll under mordnatten, 2. höll i ett vapen, 3. sammanträffade med makarna Palme på ett sätt som bara mördaren kan ha gjort och 4. flydde från mordplatsen, uppgifter som – tillsammans med texten ”MURDERER?” – starkt antyder att ”Skandiamannen” är mördaren) förekommer emellertid även i trailern för serien, som förekommer på denna grundlagsskyddade webbplats med ansvarig utgivare: [länk] Den återges även på andra webbplatser, som [länk], vars juridiska status jag inte förmått utreda. Rykten/påståenden om allvarliga brott, som framförs eller sprids vidare utan att gendrivas, innefattar som bekant förtal (jfr NJA 1966 s. 565 och NJA 1990 s. 231). Så måste vara fallet även om det rör sig om reklam och kommersiell spekulation (jfr Göteborgs tingsrätts dom 2018-04-24 i mål nr B 3682-16, om hets mot folkgrupp på ett skivbolags webbplats). Allmänt åtal bör därför väckas mot de grundlagsskyddade medier som själva spritt serien eller dess trailer.

Snus är snus och strunt är strunt, om ock i pseudohistorisk underhållningsteve.

[ort] den 13 november 2021,

[Namn]

Bedömning: Alexander Bard har inte begått hets mot folkgrupp

På förfrågan av TT har nedanstående summariska bedömning skickats idag, angående Alexander Bards utspel om Black Lives Matter. Avsnitt har fått möjlighet att publicera bedömningen. Det kan noteras att en annan organisation än föreningen Juridikfronten idag har skickat en anmälan om hets mot folkgrupp till polisen.

Yttrandefriheten anses särskilt stark i den politiska debatten, och även stötande och provokativa yttranden tillåts. Ett uttalande som ytligt sett angriper en viss grupp, men i själva verket är riktad mot vissa åsikter som företräds av medlemmar av denna grupp, faller utanför tillämpningsområdet för bestämmelserna om hets mot folkgrupp. Det krävs att ett yttrande klart överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion, för att det ska kunna vara straffbart.

Jag uppfattar uttalandet som så att det, även om det kan uppfattas som generaliserande och riktat mot svarta, i själva verket är riktat mot den politiska rörelsen BLM och dess tillvägagångssätt och teoretiska utgångspunkt, som Bard uppfattar detta. Här kan man även beakta att Bard skriver att han är äcklad av BLM. Det finns ingenting i tweeten som antyder att svarta skulle vara (av kulturella eller biologiska skäl) oförmögna att studera, arbeta, tala sanning etc., vilket skiljer uttalandet från sådan hatpropaganda man finner hos nazister. Min sammantagna bedömning är därför att uttalandet inte är straffbart enligt gällande rätt.

Ingen JO-kritik mot Hörby kommun

Flera, bl.a. Samhällsmagasinet Avsnitt och Grävande Journalister, har reagerat på att journalisten Peter Kadhammar i februari blev övervakad – bl.a. av en chef som satt mittemot honom – när han tog del av Hörby kommuns diarium. Kadhammar har själv skrivit om händelsen, som finns på bild. Professor Mårten Schultz skrev den 1 mars att det väl inte är omöjligt ”att detta i förlängningen kan bli en förundersökning om tjänstefel”, efter att Avsnitt skickat en lång anmälan till Justitieombudsmannen (riksdagens ombudsmän).

Idag beslutade justitieombudsmannen Per Lennerbrant att inte vidta några åtgärder mot Hörby kommun. ”Jag har läst anmälan och tidningsartiklar som rör den anmälda händelsen. Det som har kommit fram ger inte anledning till någon åtgärd eller något uttalande från min sida. Ärendet avslutas.” skriver Lennerbrant i sitt korta beslut.

Eftersom riksdagens ombudsmän har s.k. diskretionär prövningsrätt (se bl a s 38 i denna bok), och alltså själv fritt kan bestämma vad som tas upp till prövning och inte, innebär JO:s beslut naturligtvis inte att Hörby kommuns förfarande har varit lagenligt. JO:s beslut kan inte heller överklagas eller angripas med andra rättsmedel.

Våldsfilm inte brottslig

Sverigedemokraternas officiella Twitterkonto (sdriks) spred den 19 februari en mobilfilm som tillhandahållits på den SD-vänliga nyhetssajten Samhällsnytt, med kommentaren ”Stoppa svenskfientligheten.” Filmen visade en kvinna som blev misshandlad av manspersoner som bl.a. skrek ”Döda henne, والله”.

Filmen blev anmäld till Justitiekanslern och anmälaren menade att det rörde sig om olaga våldsskildring.

Olaga våldsskildring kan bestraffas enligt 5 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen om det ”innebär att någon genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att framställningen sprids”.

Justitiekanslern beslutade idag att inte inleda förundersökning, och skriver: ”Den aktuella filmen visar en allvarlig och hänsynslös typ av våld som flera personer utövar mot en person som större delen av tiden ligger ned. Filmen är 39 sekunder lång. Våld förekommer under en betydande del av tiden. Det är ändå inte klart att våldet är att betrakta som grovt på det sätt som krävs i bestämmelsen om olaga våldsskildring. Skildringen av våldet kan inte heller betecknas som närgången eller utdragen i straffbestämmelsens mening. Det finns av dessa skäl inte anledning att anta att olaga våldsskildring har begåtts genom den aktuella artikeln på samnytt.se. Artikeln innefattar inte heller något annat yttrandefrihetsbrott. Förundersökning ska därför inte inledas.”

JK anser sig obehörig att ta ställning till om SD:s spridning på Twitter varit straffbar eller inte, eftersom Twitter inte skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt Avsnitts mening borde det dock, i vart fall med hänsyn till grundlagarnas paraplyeffekt, vara uteslutet att väcka talan mot någon som spritt filmen via Twitter (såsom den som administrerar Sverigedemokraternas Twitterkonto).

Historisk hets?

Brottsbalkens och grundlagarnas bestämmelser om förbud mot hets mot folkgrupp tillkom efter andra världskriget, under vilket antisemitisk propaganda stundom hade kunnat betraktas som förargelseväckande beteende – se t.ex. SvJT 1942 ref. s. 83, om den ökände antisemiten Einar Åberg. I förarbetena står att grunden för bestämmelsen är ”det anstötliga och för samhällslivet farliga i att en befolkningsgrupp förföljes på grund av sin härstamning eller trosbekännelse” (SOU 1944:69, s. 228). Förbud mot uttalanden om andra folkgrupper än den svenska var dock inte någon nymodighet, även om motiven må ha varit annorlunda.

Enligt 1810 års tryckfrihetsförordning ansågs som ”missbruk af Tryckfriheten” bl.a. att sprida ”[s]mädliga, förklenliga och osämja med Fremmande Magter tydligen åsyftande omdömen och yttranden om samtida Nationer och Stater, med hwilka Riket är i fredligt förhållande, om deras warande Öfwerhet, Regering och Regeringssätt, Höga Embetsmän och Sändebud, inre eller yttre förhållanden, företag och underhandlingar”. I 1734 års missgärningsbalk (6 kap. 5 §) fanns en bestämmelse om straff för den som ”i ondt upsåt dichtar, eller sprider kring landet ut, lögner och falska rychten, the ther röra Rikets säkerhet, eller kommer thermed almänt buller och owäsende åstad”. I september 1809 avträdde Sverige efter det s.k. finska kriget, Finland till Ryssland. Den 15 oktober 1810 kom Karl XIII ut med en förklaring över missgärningsbalkens bestämmelse, som regenten inte ansåg förändrad genom den nya tryckfrihetsförordningen. Författaren eller, om denne var anonym, boktryckaren, skulle genast gripas om det i en tryckt skrift förekom yttranden ”öfwer främmande Folkslag och deras Regeringar, med hwilka Riket är i fredligt och wänskapligt förhållande” som tryckfrihetskommittén förklarar tydligt förråder den brottsliga avsikten att hos sådan makts undersåtar väcka och underhålla missnöje med dess regering och regeringssätt, eller innehåller rykten och berättelser om sådan makts regering eller sändebud som enligt kommittén är att anse ”såsom förklenlige och til missämja ledande”. ”Förklaringen hade tillkommit på grundlagsstridigt sätt och föranletts av den diplomatiskt ovälkomna agitationen för Finlands återerövrande”, uppger Gunnar Olsson i artikeln Diplomatisk kvarstad och konfiskation 1810-1939, Statsvetenskaplig tidskrift 1944, s 231. Några motiv att i egentlig mening skydda några folkgrupper kan som synes inte skönjas, utan ordningsskäl synes ha legat i förgrunden.

Ett ännu tidigare exempel finns dock på vad som skulle kunna ses som ett embryo till ett hetsförbud. I ett utkast till 1766 års tryckfrihetsförordning, landets första, angavs i 3 § att det var förbjudet att ”i allmänna skrifter sig betjena af smädeliga utlåtelser om främmande folkslag”, men, som Thomas von Vegesack skriver i Smak för frihet: Opinionsbildningen i Sverige 1755-1830 (2 uppl., Falun 2001, s. 45) ”detta tidiga exempel på antirasism ströks”. Förbudet i den slutliga förordningen kom endast att röra angrepp mot utländska kungar och regenter och deras närmaste släktingar (se 3 §).

”Så ware ock ingen tillåtit, at i allmänna skrifter sig betjena af smädeliga utlåtelser om främmande folkslag …”

Kammarrättsavgörande: En redaktions svar till en tipsare, inklusive tipset, är en allmän handling

En person skickade ett tips till tidningen Hav & Vatten. Redaktionen för tidningen svarade på tipset via e-post. Avsnitts reporter begärde ut redaktionens svar till tipsaren. Havs- och vattenmyndigheten, som drev tidningen, hävdade att svaret inte var en allmän handling, i och med att tips till en myndighets tidning inte är en allmän handling. Tidigare höll kammarrätten med om detta, men nu har en ny prövning gjorts sedan Högsta förvaltningsdomstolen beslutat att e-postloggar som röjer en tipsares identitet ska lämnas ut.

Kammarrätten i Göteborg skriver i sitt beslut idag att svaret från redaktionen är en expedierad allmän handling, och att detta gäller ”oavsett att handlingen återger innehållet i en annan handling, som enligt 2 kap. 14 § första stycket 2 TF inte är en allmän handling”, dvs. själva tipset. Både svaret från redaktionen, och tipset som finns i svarsmejlet, ska alltså lämnas ut om inte sekretess föreligger. Kammarrätten återförvisar därför målet till Havs- och vattenmyndigheten för sekretessprövning.

Lärdomar som kan dras är följande:

1) Offentlighetsprincipen går före meddelarskyddet även beträffande svar från en redaktion till en tipsare
2) En allmän handling som återger innehållet i en icke-allmän handling är allmän i sin helhet

Artikel om nazistisk manifestation i Västerås inte olaglig

I en artikel på nazistiska Nordfront den 2 oktober berättades om hur medlemmar och sympatisörer i nazistorganisationen Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) den 26 september samlades för att fira avlidna ”folkkamrater”. En sådan person var en mördad tysk man som beskrivs som ”en vit kämpe”. Nazisterna samlades vid en kyrkogård i utkanten av Västerås.

Vid manifestationen bars en banderoll, som även återges i Nordfronts artikel. Den lyder ”De döda manar oss till strid!”. På banderollen finns även tre runor – NMR:s logotyp tyrrunan, ᛏ, och även ᛉ och ᛣ (som närmast motsvarar T, M och R i yngre runraden). De tre runorna har använts i Nazityskland – ᛉ och ᛣ för att beteckna liv och död. Tyrrunan användes bland annat av s.k. Reichsführerschulen, som utbildade nazistiska ledare.

Artikeln om manifestationen anmäldes till Justitiekanslern, JK. JK skriver i sitt beslut bl.a. att det finns ett stort utrymme även för yttranden som av en bred allmänhet uppfattas som stötande eller direkt missvisande. JK skriver även att man ”tidigare vid ett flertal tillfällen bedömt tryckta skrifter där en s.k. tyrruna avbildats ensam eller tillsammans med olika yttranden. I de fallen har uppgifterna inte ansetts kunna innefatta tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Motsvarande har gällt för användandet av tyrrunan på” Nordfronts webbplats.

Slutligen skriver JK: ”Användandet av de övriga runorna och uttrycken i artikeltexten om ‘vit kämpe’ och ‘folkkamrater’ ger inte skäl att nu göra någon annan bedömning. Någon förundersökning för yttrandefrihetsbrott ska därför inte inledas i ärendet”.

Tingsrättsdom: Willy Silberstein blev förtalad vid nazistdemonstration

Ombuden och juris studerandena Robin Enander och Johan Nordqvist, med juryns utlåtande om plakatet

Den 30 september 2017 demonstrerade nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, NMR, i Göteborg. Demonstranterna bar plakat på vilka olika kända svenskar – bl.a. personer med judisk bakgrund – kallades ”förbrytare”. Den f.d. journalisten Willy Silberstein var en av de utpekade, och han anmälde plakatet där hans namn och bild förekom. Justitiekanslern, som är ensam åklagare då det gäller brott i tryckta skrifter, fann att plakatet inte var en tryckt skrift, och att hon därför inte var behörig. Vanlig åklagare inledde förundersökning om förtal, men lade ned den eftersom plakatets bärare inte kunde identifieras.

Willy Silberstein vidtog då den ovanliga åtgärden att med hjälp av föreningen Juridikfronten ansöka om att plakatet skulle konfiskeras. Målet hos Göteborgs tingsrätt blev ett mycket ovanligt brottmål tillika tryckfrihetsmål, utan någon person på den åtalades bänk. Först fann tingsrätten att målet inte kunde tas upp utan att Willy Silberstein betalade en ansökningsavgift. Hovrätten kom dock fram till att tingsrättens bedömning var felaktig och att ansökan om konfiskation skulle prövas utan avgift. Efter en huvudförhandling i tingsrätten den 18 april fann en tryckfrihetsjury att plakatet innefattade förtal av Willy Silberstein. De tre juristdomare som tilldelats målet skulle därför pröva om skriften var brottslig och om den kan konfiskeras.

Idag kom tingsrättens dom. ”Genom att på plakatet anges som förbrytare har Vilhelm Silberstein utpekats som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. Uppgiften är objektivt sett nedsättande för hans anseende i omgivningen. Eftersom plakatet burits omkring vid nämnda demonstration har innehållet fått en vid spridning. Den vidsträckta yttrandefrihet som är grundvalen i vårt demokratiska samhälle medför inte att det varit försvarligt att lämna uppgiften, som för övrigt enligt Vilhelm Silbersteins egna uppgifter och Kriminalvårdens intyg inte synes vara sann. Inte heller den kritikrätt som kan finnas mot offentliga personer berättigar uppgiften. Tingsrätten finner därför, lika med juryn, att plakatets innehåll är brottsligt som förtal”, skriver man.

Däremot anser tingsrätten inte att det är övervägande sannolikt eller ställt bortom varje rimligt tvivel att plakatet har framställts i tryckpress, vilket är en förutsättning för att det ska kunna konfiskeras enligt tryckfrihetsförordningen. Mycket talar för att NMR har tillgång till ett tryckeri, skriver rätten, men detta är inte tillräckligt. Förtalsbrottet är därmed inte ett tryckfrihetsbrott, och ansökan om konfiskation av plakatet avslås av rätten.

– Man får se domen som en delseger. Tingsrättens dom visar att det inte är förenligt med lagen att nazister utpekar enskilda som förbrytare vid sina demonstrationer, säger ett av Willy Silbersteins tre ombud.