Lambertz förlorar mot staten

Göran Lambertz stämde staten efter att han i våras häktats och frigivits utan åtal. Den tidigare justitiekanslern tillika lagrådsledamoten misstänktes då för våldtäkt, och har riktat skarp kritik mot åklagarens och polisens sätt att sköta utredningen. Stockholms tingsrätt ger idag staten rätt i skadeståndsmålet. Staten är endast skyldig att betala de 18 520 man medgett i anledning av själva frihetsberövandet, medan Lambertz förpliktas att betala statens rättegångskostnader på 222 000 kronor.

En huvudpunkt i Lambertz resonemang var att man under förundersökningen borde ha undersökt målsägandens bakgrund (och då skulle ha funnit att hon förekom i andra ärenden där åtal om våldtäkt inte väckts eller hade ogillats). Om detta skriver tingsrätten bl.a.: ”Enligt domstolen är det inte rimligt och inte heller lämpligt att de brottsutredande myndigheterna gör rutinmässiga kontroller av en anmälares bakgrund. Det kan dessutom finnas sekretessrelaterade hinder mot att utföra sådana kontroller. Fördjupningar i denna typ av frågor bör ske först om omständigheterna i det enskilda fallet ger skälig anledning till det. […] Att målsäganden i våldtäktsutredningar tidigare blivit utsatt för liknande brottslighet torde tyvärr inte vara ovanligt och kan inte anses tala vare sig för eller emot att målsäganden är trovärdig. Det utgör, enligt domstolen, därmed i sig inte skäl att kontrollera målsägandens bakgrund.”

Angående att målsäganden fabriksåterställt sin telefon innan den lämnades till polisen i detta och ett tidigare ärende skriver tingsrätten: ”Att målsäganden fabriksåterställt sin telefon innan den lämnats in till polisen i båda ärendena är en udda omständighet som förtjänade ytterligare efterforskningar. Det kan emellertid finnas flera förklaringar till varför en person inte vill lämna ifrån sig sin telefon och det är inte en omständighet som ensam kullkastar utredningen eller målsägandens trovärdighet.”

Åklagarens åtgärder i denna del var inte oriktiga. Tingsrätten finner även att målsägandens uppgifter vid förhör inte gav anledning till andra åtgärder från polis och åklagares sida, eller att man skulle ha bedömt målsägandens hemliga inspelningar av sina samtal med Lambertz på ett felaktigt sätt. Polis och åklagare vidtog tillräckliga åtgärder med anledning av att målsäganden fabriksåterställde sin telefon.

Lambertz har menat att polisen lurade honom att tro att han i en inspelning medgett att han tagit av målsägandens klänning, något han kallat ”klänningsbluffen”. I denna del skriver tingsrätten bl.a. att det är ”en fullt rimlig tolkning” av det Lambertz sade ”att Göran Lambertz i vart fall försökt ta av målsägandens klänning.”. Mot bakgrund av detta hade polis och åklagare inte gjort sig skyldig till något fel.

Tingsrätten finner också att det inte visats att åklagaren undanhöll häktningsdomstolarna information (som talade till Lambertz fördel).

Lambertz hade gjort gällande att ursprungssannolikheten för att en 70-åring begår våldtäkt är väldigt låg. Om detta skriver tingsrätten att ”[o]avsett den teoretiska ursprungssannolikheten måste varje fall bedömas utifrån den bevisning som är för handen i varje enskilt fall.”

Åklagarens motivering för att lägga ned förundersökningen, att det inte går att bevisa brott, är enligt tingsrätten normal och utgör inget fel.

Tingsrätten går således emot Göran Lambertz på varje av de 24 punkterna han listat. Man sammanfattar sina slutsatser på följande sätt: ”Vid en helhetsbedömning anser tingsrätten att det inte har framkommit att polis eller åklagare har gjort sig skyldiga till sådana fel, försummelser eller brott, varken på de enskilda punkterna eller sammantaget, som medför skadeståndsansvar för staten för ekonomisk skada, sakskada eller ideell skada utöver vad som medgetts av staten.”

Tingsrätten bestod av två kvinnor och en man, och domen är enhällig. Lambertz har tre veckor på sig att överklaga den till Svea hovrätt.