Från den 1 januari 2023 är det obligatoriskt att id-märka och registrera katter. I slutet av 2022 anmälde Avsnitt till Justitieombudsmannen, JO, att Jordbruksverket dels avsåg att ta ut olika avgifter beroende på om den som registrerade sin katt registrerade via verkets e-tjänst och betalade med Swish eller kort, eller om personen istället skickade in en blankett och betalade mot faktura. Avsnitt hade frågat Jordbruksverket om kontant betalning accepterades, men fick svar att så inte var fallet. Även detta anmälde Avsnitt till JO. Sent omsider har JO idag uttalat sig i ärendet.
Enligt lagen om tillsyn över hundar och katter får regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer (i praktiken Jordbruksverket) meddela föreskrifter om ”skyldighet för hund- och kattägare att betala en avgift för registreringen och för utrustning för att läsa av märkningen” och ”beräkningen av avgiften”. JO Per Lennerbrant tycker inte att ”en avgift” och ”avgiften” betyder att en avgift ska tas ut. ”Jag kan inte se att utformningen av bemyndigandena innebär någon begränsning exempelvis såtillvida att Jordbruksverket endast får föreskriva en enhetlig avgift för registreringen. […] Det finns alltså inte på grund av begränsningar i bemyndigandet något hinder för Jordbruksverket att föreskriva olika avgifter beroende på ansökningssätt.” skriver han i dagens beslut. JO kritiserar alltså inte Jordbruksverket för de differentierade avgifterna.
Parentetiskt kan följande sägas. Det moderna sättet att skriva lagar inbegriper att bestämda former och pluralformer används för att ”förenkla” språket, utan att innebörden av skrivningarna blir tydligare. Exempelvis har man i det som nu är 2 kap. 16 § tryckfrihetsförordningen, TF, ändrat från ”om svårighet möter” till ”om det skulle innebära svårigheter”, utan att avse att ändra betydelsen. Grundbestämmelsen om allmänna handlingar, 2 kap. 4 § TF, lyder: ”En handling är allmän, om den förvaras hos en myndighet och enligt 9 eller 10 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet.” Man kan lätt få intrycket att att handlingen ska förvaras hos en annan myndighet än den som den har inkommit eller upprättats hos. Så är inte fallet. Den tidigare professorn Stig Strömholm kommenterade i sin lärobok i allmän rättslära, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, ett ”»framsteg«”, ”att den obestämda artikeln »en« nu gjort sitt intåg i lagstilen, av skäl som undandrager sig mitt bedömande”. Han ville ”hoppas, att »reformen« lett till befordran av den eller de funktionärer som genomdrivit den; den har i så fall blivit till nytta och glädje för åtminstone någon”.
Jordbruksverket har en skyldighet att ta emot betalning av registreringsavgifter med kontanter, enligt riksbankslagen, konstaterar JO Lennerbrant i sitt beslut. Jordbruksverket får kritik för att det ”i informationen på webbplatsen varit i vart fall otydligt att avgiften kunde betalas med kontanter” och för att verkets kundtjänst lämnat ett felaktigt besked till Avsnitt. Numera framgår på Jordbruksverkets webbplats att det är möjligt att betala med kontanter. Det framgår dock inte hur man går till väga, utan står endast: ”Du kan betala avgiften på 100 kronor kontant. Kontakta i så fall kundtjänst.” ”Enligt min uppfattning är det lämpligt, utifrån de krav som serviceskyldigheten i 6 § förvaltningslagen uppställer, att det av informationen på verkets webbplats även framgår hur den enskilde ska gå till väga för att betala en registreringsavgift med kontanter.” avslutar JO sin genomgång.
Man kan fråga sig vad rätten att betala kontant innebär i praktiken, om myndigheterna kan differentiera sina avgifter beroende på betalningssättet.
Avsnitt: Redaktionen har ordet 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.