Ingen läcka bakom information på uthängningssajt

Kriminalvården inledde en utredning med anledning av att den numera nedstängda sajten Gangrape Sweden tillhandahållit ett register med namn, domar och strafftid avseende 83 656 personer som avtjänat fängelsestraff. På sajten angavs att man fått informationen från nazistiska Nordfront, och Nordfront uppger att man fått den från en hemlig källa. I en skrivelse (2017-12-08, dnr 2017-39224) från Kriminalvårdens informationssäkerhetschef skriver denne att myndigheten ”har utfört tekniska kontroller och granskat relevanta säkerhetsmekanismer och kan inte finna någon indikation på att information otillbörligen har lämnat myndighetens IT-miljö”. Något dataintrång har alltså inte förekommit.

Kriminalvården kommer fram till att de publicerade domarna – som inte förvaras i elektronisk form i Kriminalvårdsregistret – inte har lämnats ut från myndigheten. Gällande strafftidsbesluten (och även myndighetens placeringsbeslut) konstaterar man att sådana är undantagna från kriminalvårdssekretessen och regelbundet har lämnats ut till nyhetsbyråer. Slutsatsen är att ”Kriminalvården har lämnat ut strafftids- och placeringsbeslut i laga ordning, eftersom dessa inte omfattats av sekretess”.

Annonser

Utpekad kräver konfiskation av nazistplakat

nazidemo
Nordiska motståndsrörelsens demonstrationståg, med plakat.

Vid nazistiska Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Göteborg den 30 september medförde demonstranterna en stor mängd plakat. Plakaten, som av kvaliteten att döma förefaller tryckta, utmålade vissa personer med judisk bakgrund, journalister, politiker, finansmän som ”FÖRBRYTARE!”.

Att peka ut någon som förbrytare torde vara ett typfall av förtal. Om man inte kan hitta den som skrivit en tryckt skrift, ansvarar förläggaren, tryckaren eller utspridaren, i denna ordning. Som exempel kan nämnas att en ung man som hissade en hakkorsfana utanför stadshuset i Eskilstuna på Adolf Hitlers födelsedag för en dryg månad sedan åtalades för hets mot folkgrupp såsom utspridare. ”Det saknas annan känd person som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen är straffrättsligt ansvarig för innehållet i den tryckta skriften. [Mannen] är därför i egenskap av utspridare ansvarig för tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp” skrev Justitiekanslern då i stämningsansökan.

En av de personer som utpekades som ”förbrytare” den 30 september har nu vidtagit den ovanliga åtgärden att ansöka om konfiskering av skriften vid tingsrätten. Det rör sig om en s.k. objektiv konfiskationstalan – dvs. en talan om att tingsrätten utifrån innehållet i skriften ska förklara att den är brottslig och konfiskera den. Det rättsliga stödet för denna åtgärd, när gärningsmannen är okänd, finns i 9 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen, TF: ”Finnes ej någon, som enligt 8 kap. är för brottet ansvarig, eller kan ej stämning här i riket delgivas honom, må åklagaren eller målsäganden i stället för att väcka åtal göra ansökan om skriftens konfiskering”.

Konfiskering har förekommit i vissa mål om hets mot folkgrupp – bl.a. i ett mål mot förintelseförnekaren Ditlieb Felderer (se Svea hovrätts dom 1983-05-11 i mål nr 990/83; se även Svea hovrätts dom 2011-03-21 i mål nr B 6022-10, som gällde Svenska Motståndsrörelsens klistermärken, samt NJA 1956 s. 48). Avsnittredaktionen har endast hittat några få publicerade fall där konfiskation ägt rum i förtalsmål. Gustaf Adolf Gustdolfs roman ”Fölket i Hanbråka” konfiskerades 1959, eftersom den påstods ärekränka personer i Vankiva, och Gustdolf dömdes till fängelsestraff för ärekränkning (se NJA 1959 C 203); se även NJA 1952 C 653, som gällde tidskriften ”Fri kritik” och dess ärekränkning mot statsminister Tage Erlander, förra statsrådet Quensel och polisintendent Zetterquist. Konfiskation får konsekvensen att den som sprider skriften kan dömas för ett separat brott, till böter eller fängelse i maximalt ett år, enligt 6 kap., 3 § 2 st. TF. En annan följd är att ”att alla för spridning avsedda exemplar av skriften skola förstöras samt att med formar, stenar, stereotyper, plåtar och andra dylika, uteslutande för tryckningen av skriften användbara materialier skall så förfaras att missbruk därmed ej kan ske”, enligt 7 kap. 7 § TF.

I ansökan om konfiskering, som utarbetats av föreningen Juridikfronten, anger den utpekade: ”Det är för mig av största vikt att nazister inte tillåts att lögnaktigt framställa mig som brottslig i sin propaganda. Genom denna ansökan önskar jag försvåra NMR:s  möjligheter att i närtid medföra det aktuella plakatet vid dess  manifestationer eller demonstrationer. Även om tingsrättens beslut inte skulle medföra att plakatet förstörs, medför det i vart fall att det blir straffbart att sprida skriften.” I ansökan står även att ”Det finns knappast utrymme att vid tillämpning av TF väga in NMR:s demonstration och hur en nynazist skulle använda eller tolka ordet ‘förbrytare’, eller att beakta att det framstår som osannolikt att jag skulle vara en brottsling”.

Eftersom målet blir ett tryckfrihetsmål torde frågan om utpekandet av personen som förbrytare var brottsligt prövas av en tryckfrihetsjury.

Fanor vid nazistdemonstration inte brottsliga

Nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, NMR, höll den 17 september en demonstration i centrala Göteborg, utan att dessförinnan söka tillstånd. Demonstrationsdeltagarna bar fanor med tyrrunan, ᛏ. En anmälare skrev till Justitiekanslern och bad om en prövning av huruvida bruket av runan – som i Tredje riket användes av Sturmabteilungs (SA) Reichführerschule (Rikets ledarskapsskola) och av den SS-frivilliga grenadjärdivisionen ”30 Januari” – var straffbart som hets mot folkgrupp.

Justitiekanslern, JK, beslutade idag (beslut 2017-10-16, dnr 9702-17.3.1) att inte inleda förundersökning om tryck- eller yttrandefrihetsbrott. ”Justitiekanslern har inte haft tillgång till något exemplar av fanorna men anser sig kunna pröva frågan om det finns skäl att inleda förundersökning såvitt gäller de aktuella fanorna”, skriver JK. JK:s prövning omfattade även användningen av tyrrunan på NMR:s webbplats Nordfront.se.

Justitiekanslern har tidigare vid ett flertal tillfällen bedömt tryckta skrifter där Nordiska motståndsrörelsens emblem i form av en tyrruna avbildats ensamt eller tillsammans med olika yttranden och då funnit att uppgifterna inte innefattade tryckfrihetsbrottet hets mot folkgruppDet finns inte nu skäl att göra någon annan bedömning. Detsamma gäller för bruket av tyrrunan på webbplatsen http://www.nordfront.se”, skriver JK Anna Skarhed, och hänvisar till tidigare beslut om ᛏ.

JK är exklusiv åklagare när det gäller tryckta skrifter och webbplatser som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen. JK:s beslut kan med hänsyn till grundlagarnas paraplyeffekt antas ha påverkan även på hur andra åklagare behandlar NMR:s föremål med tyrrunan på.

Otillräckligt förslag om missbruk av offentlighetsprincipen

Den 2 juni kom en departementspromemoria från ensamutredaren Ju 2016:C, rådmannen Maria Hellberg, angående ”frekventa och omfattande ärenden om utlämnande av allmän handling”. Avsnitts utgivarförening har i ett yttrande kommenterat utredningen, som innehåller vissa felaktiga uppgifter om gällande rätt och som i övrigt inte ger myndigheterna några verktyg för att stävja missbruk av rätten att ta del av allmänna handlingar på stället.

Öppet brev från en före detta nazist: avsked

17918980_10206655669469088_993313426_n
Mikael Skillt Foto: Privat

Samhällsmagasinet Avsnitt publicerar i dag ett öppet brev, som även utkommit i Avsnitts tryckta upplaga (1/2017), skrivet av den tidigare nazisten Mikael Skillt. Efter många år i Svenska motståndsrörelsen (SMR, numer Nordiska motståndsrörelsen, NMR) lämnade han nynazismen bakom sig. Denna publicering kommer att åtföljas av en djuplodadande intervju med Skillt. I denna kommer läsaren att få en ännu mer detaljerad inblick i den organiserade nynazismen i Sverige, samt Skillts liv och förehavanden under sin aktiva tid och efter det att han lämnade nazismen. De åsikter som framförs i detta öppna brev företräder inte Samhällsmagasinet Avsnitt, utan utgör en ordagrann återgivelse av Mikael Skillts reflektioner över sitt liv. Vi har valt att publicera detta brev eftersom den berättelse som förtäljs innehåller kunskap om den samtida nazismen och hur vägen till organiserad nazism (och ut ur den) kan se ut.

Jag har gjort en lång ideologisk resa.

För mer än 20 år sedan tog jag en ståndpunkt i livet som få skulle göra frivilligt. När jag som 15-årig började sätta upp klisterlappar tog jag mina första stapplande steg in på den stig som skulle göra mig till en av Sveriges mest namnkunniga nazister.

Den polarisering som följde med åren gjorde mig mer radikaliserad och övertygad om att mina åsikter var rättfärdiga, att vägen till ett sunt samhälle gick genom blodig revolution. Åsikter som föll i god jord hos ledarskapet hos Svenska Motståndsrörelsen (SMR), vilka aktivt rekryterade mig. För första gången fann jag nu människor som tänkte som jag och ville nå samma mål som jag.

Min kamp fick nyvunnen kraft och jag gick in i min kanske intensivaste livsfas någonsin.

Någonstans i mitten av mitt långa engagemang inom SMR nås jag av en insikt. Jag inser att jag inte är nationalsocialist, mycket tack vare rekommendationerna, från det ledarskap jag var en del av, att läsa den ideologiska, nationalsocialistiska litteraturen. Men kanske även för att jag växte upp en aning.

Efter en konfliktfylld sista tid så väljer jag att lämna organisationen, modet jag fann till att lämna fick jag genom min dåvarande chef och nuvarande vän, som sett potentialen i mig och gett mig nya uppgifter på mitt arbete. Detta fick mig att fokusera på något mer konstruktivt.

Men en identitet som byggts under så många år bryter du inte över dagen och organisationer i den här miljön utan driftigt folk råder det inte brist på, så det tog inte lång tid innan jag återigen rekryterats till en organisation där jag kunde få fritt spelrum och ytterligare förstärka bilden av mig i min omgivnings ögon.

Efter ett mindre lyckat gästspel i Nationaldemokraterna (ND) befann jag mig sedan i Svenskarnas Parti, där jag genast sattes i arbete av en överarbetad partistyrelse. Samtidigt så förde min dåvarande chef ständiga diskussioner om vilka möjligheter jag kunde ha i livet om jag bara växlade om och fokuserade på vad som var bra för mig istället för vad som var bra för de som åkte snålskjuts på mitt arbete.

Sakta gled jag från rörelsen. Min chef var överlycklig och jag mådde för första gången på många år väldigt bra, då mitt engagemang gynnade mig själv istället för andra. Under den här tiden så tog en revolution form i Ukraina och hela min mentala förmåga var fokuserad på utvecklingen. Efter ett tufft val så tog jag farväl av Sverige och begav mig av på mitt livs viktigaste resa, en resa som gett mig sorg, lidande och lycka men även livsutveckling. Förutom att jag träffade mitt livs kärlek, tillika min nuvarande fru, så träffade jag människor som jag tidigare aldrig skulle umgåtts med på grund av mina egna fördomar. För kriget gav oss ingen annat val och med tiden så utvecklades en vänskap mellan oss, en vänskap som tvingade mig att rasera det som fanns kvar av min gamla identitet.

Ett förflutet likt mitt är inte lätt att göra sig fri från och fortfarande klistras nazist-etiketten på mig emellanåt. Detta trots att jag åtskilliga gånger klargjort att jag inte alls längre sympatiserar med de ideologiska ståndpunkter som finns i nationalsocialismen. Men bilden av mig står fast hos många och jag kommer vara brännmärkt av mitt förflutna en mycket lång tid eller kanske för evigt.

Samtidigt anser de som tidigare kallat mig sin vän att jag är en förrädare som förtjänar deportering eller värre. Hatet från mina tidigare vänner har stundtals varit så allvarligt att SÄPO bett mig tänka mig för om jag besöker Sverige. Detta innebär inte att jag tycker synd om mig själv. Det är konsekvenserna av mina egna val som satt mig i den här sitsen. Men det förklarar en del om det vakuum jag fastnat i. Jag sitter fast mellan den bild jag skapat av mig själv genom åren och den rörelse som en del tror att jag fortfarande tillhör.

Mina åsikter kan fortfarande inte beskrivas som politiskt korrekta då jag inte förespråkar en värld med öppna gränser eller en värld utan klara riktlinjer för dess medborgare. Jag älskar fortfarande inte alla människor, men jag ger i alla fall alla människor en chans att visa att de är goda människor och jag anser fortfarande att nationalstaten har ett syfte och jag önskar att den kommer att finnas kvar även för mina barn att uppleva, oavsett var i världen de växer upp.

Jag har inte som mening med texten att försöka framställa mig som ett offer eller söka sympatier utan det här är mitt sätt att gå vidare i livet och en del av det är att redogöra för den resa jag gjort men även sträcka ut en hand och säga förlåt till de jag sårat genom åren.

Jag förväntar mig inte att livet fortsättningsvis kommer vara lätt, men det kommer åtminstone vara lite lättare nu när jag lämnar en del av mitt bagage bakom mig och istället fokuserar på det som är positivt i mitt liv.

Mikael Skillt

Ledarsidorna.se har inte ansökt om utgivningsbevis

6276688407_28fb0d1b04_o.jpg
Foto: Jon S licens CC BY 2.0

Som Avsnitt tidigare avslöjat har Ledarsidorna.se inte något utgivningsbevis, trots att Johan Westerholm uppges som ansvarig utgivare. Om sajten ändå omfattas av grundlagens skydd, för att den drivs av ett massmedieföretag, har det varit brottsligt att inte anmäla sajten och dess utgivare till behörig myndighet.

Till Medievärlden säger Westerholm idag att

För närvarande har jag inget giltigt utgivningsbevis. Men jag har skickat in en ansökan förra veckan och den är under handläggning. Det är en miss av mig helt enkelt, men nu är det åtgärdat, säger han till Medievärlden.

När Avsnitt frågar Myndigheten för press, radio och tv (MPRT), uppger myndigheten att man ”har sökt men inte kunnat hitta en ansökan om utgivningsbevis för Ledarsidorna.se”.

Patent- och registreringsverket har inte heller fått in någon ansökan om utgivningsbevis för någon periodisk skrift vid namn Ledarsidorna.se. De uppger också att de inte fått in någon ansökan från antingen Johan Bruno Westerholm, Ledarsidorna LS AB eller Greycat Solutions Invest Ltd.

Det verkar således som om Johan Westerholm, som ansökt om varumärkesskydd för Ledarsidorna.se:s figurmärke genom ett brittiskt brevlådeföretag, far med osanning om den ansökan som ska ha gjorts.

Både ansökan om utgivningsbevis för databas och så kallad databasanmälan sker enkelt genom ifyllande av elektroniska formulär som tillhandahålls på MPRT:s hemsida. Detsamma gäller för ansökan om utgivningsbevis för periodisk skrift på PRV:s hemsida.

Westerholm har dessutom haft flera år på sig att ansöka om utgivningsbevis, alternativt göra en databasanmälan, eftersom sajten Ledarsidorna.se registrerades redan 2011.

Som ett provisorium ska Westerholm, enligt vad han uppgett för Medievärlden, under dagen ta bort upplysningen om att han är ansvarig utgivare. Detta har han ännu inte gjort (se bild nedan).

Skärmavbild 2017-03-09 kl. 19.43.39
Skärmavbild Ledarsidorna.se 2016-03-09 kl 19:20

Om sajten inte omfattas av automatiskt grundlagsskydd är läget fortfarande följande. Skribenter på sajten ansvarar själva för det de har skrivit och tipsare till sajten åtnjuter inte något meddelarskydd.

Av Torsten Johannesson

Justitiekanslern utreder Ledarsidorna.se

IMG_0303

En person som läst Avsnitts artiklar under gårdagen, har vänt sig till Justitiekanslern (JK), som är ensam åklagare i fråga om brott mot tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Personen har velat fästa JK:s uppmärksamhet på Avsnitts artikel, ”vars innehåll kanske skulle kunna leda till någon utredning hos kanslern”. Skrivelsen till JK skickades även till Samhällsmagasinet Avsnitt för kännedom.

Ärendet hos JK har diarienummer 1466-17-3.2. Kanske visar en utredning hos JK om Ledarsidorna.se följer lagen eller inte. Den som har fler upplysningar om ägandet av Ledarsidorna.se, som kan bidra till att JK får klarhet i om sajten drivs av ett massmedieföretag eller inte, kan kontakta JK via registrator@justitiekanslern.se, och ange diarienumret.

Bryter Ledarsidorna.se mot lagen?

IMG_0498

Samhällsmagasinet Avsnitt har i dag rapporterat om de invecklade bolagskonstellationer med brevlådeföretag som är förknippade med opinionssajten Ledarsidorna.se. Nu ställer vi oss frågan om webbplatsens innehavare verkligen följer yttrandefrihetsgrundlagens ordningsregler. 

På webbplatsen Ledarsidorna.se anges att den ”är ett politiskt obunden webbaserat nyhetsmagasin” som ”drivs helt ideellt” och ”ägs” av sina läsare genom regelbundna donationer.

Det anges även att ”ansvarig utgivare är Johan Westerholm”. På webbplatsen anges även ett Swishkonto, vars telefonnummer, 0701-73 22 60, är registrerat på Johan Westerholm i Furusund. Samme Johan Westerlund är även styrelseordförande för aktiebolaget Ledarsidorna Ls AB, vars verksamhetsbeskrivning är att ”bedriva utbildningsverksamhet samt pedagogisk handledning inom ramen för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt journalistverksamhet samt journalist och PR-verksamhet med sociala medier som verktyg”.

Endast webbplatser som omfattas av grundlagsskydd enligt 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469, YGL) kan ha ansvariga utgivare som är ensamt ansvariga för innehållet enligt 6 kap. 1 § YGL. Skribenter på andra webbplatser ansvarar själva för innehållet i det de författat och/eller publicerat, och något meddelarskydd finns inte.

En webbplats omfattas av skydd enligt 1 kap. 9 § YGL om utgivningsbevis har sökts och beviljats för webbplatsen, eller om den drivs av en redaktion för en periodisk skrift eller för radioprogram, ett företag för yrkesmässig framställning av tryckta eller därmed enligt tryckfrihetsförordningen jämställda skrifter eller av tekniska upptagningar (dvs. ett massmedieföretag) eller en nyhetsbyrå.

Den som bedriver sändningsverksamhet skall utse en utgivare, enligt 4 kap. 1 § YGL. Enligt 3 kap. 18 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden (den s.k. tillämpningslagen), skall den som tillhandahåller information jämlikt 1 kap. 9 § YGL ”till Myndigheten för press, radio och tv anmäla vilket namn databasen har”. Namnet skall ”innehålla databasens domännamn eller motsvarande uppgift”. Den som utser utgivare skall dessutom anmäla vem som har utsetts till Myndigheten för press, radio och tv, enligt 3 kap. 13 § tillämpningslagen. Dessa bägge skyldigheter är straffsanktionerade i 3 kap. 30 § tillämpningslagen (jfr Solna tingsrätts dom 2012-01-25 i mål nr B 8561-11).

Någon annan tidskrift kallad Ledarsidorna än ett ”efemärt material” utgivet av Östersunds kommun, förefaller inte ha givits ut, och Ledarsidorna.se synes inte drivas av redaktionen för en periodisk skrift.

Det förefaller dock antagligt att Ledarsidorna.se drivs av Ledarsidorna Ls AB, vilket torde kunna vara ett sådant massmedieföretag som avses i 1 kap. 9 § YGL, särskilt som Johan Westerholm anges vara ”ansvarig utgivare” för webbplatsen.

Myndigheten för press, radio och tv har inte fått in någon databasanmälan rörande webbplatsen Ledarsidorna.se. Det förefaller därmed möjligt att Johan Westerholm, i egenskap av styrelseledamot för Ledarsidorna LS AB, har brutit mot de lagregler som gäller.

Justitiekanslern bör såsom exklusiv åklagare på området därför utreda huruvida webbplatsen omfattas av grundlagsskydd och huruvida brott har begåtts av Westerholm och bör bestraffas.

Om webbplatsen inte är grundlagsskyddad innebär det att Johan Westerholms uppgift om att han är ”ansvarig utgivare” saknar rättslig betydelse, och att skribenter och meddelare själva ansvarar för det de skrivit eller meddelat, och som publicerats på webbplatsen.

Samhällsmagasinet Avsnitt har vid upprepade tillfällen sökt Ledarsidorna.se och Johan Westerholm som inte vill kommentera uppgifterna i denna artikel. 

av Torsten Johannesson

Ledarsidorna.se och brevlådeföretagen

3765909892_09dc0b3680_b
Foto: Lodewijk van den Broek – licens CC BY 2.0

Ledarsidorna.se är en etablerad webbplats i den svenska politiska debatten på internet, med 8 768 följare på Facebook och en stor läsarkrets. 

Skribenterna på webbplatsen är välkända från den allmänna politiska debatten och utgörs av personer som, bland andraAnn Heberlein, teologie doktor vid Lunds universitet, och Magnus Norell, statsvetare, tidigare verksam vid bland annat Försvarshögskolan, SÄPO och MUST.

Enligt uppgifter på Ledarsidorna.se är Johan Westerholm redaktör och ansvarig utgivare.

Ledarsidorna.se beskriver sin verksamhet enligt följande:

Ledarsidorna.se är ett politiskt obunden webbaserat nyhetsmagasin. Systemkritisk, konsekvensneutral och ständigt i opposition.

Det uppges att sidan ”ägs av sina läsare”

Läsare, som tycker att kvaliteten är bra nog, får gärna donera i efterhand eller donera en, två eller tre kronor per dag i form av en månadsdonation. Ledarsidorna.se “ägs” därmed av sina läsare till skillnad från andra motsvarande aktörer.

Verksamheten beskrivs vidare som ”helt ideell”

Den granskande opinionsjournalistiken på Ledarsidorna.se drivs helt ideellt.

Under de senaste dygnen har dessa påståenden dock satts i fråga av en annan blogg, Ledarsidan.nu, mot vilken företrädare för Ledarsidorna.se riktat anklagelser om varumärkesintrång och brottslighet.

Samhällsmagasinet Avsnitt tar inte ställning i dessa två parters dispyt.

Däremot har vi, utifrån den information framkommit i inlägget på Ledarsidan.nu, funnit skäl att granska vissa omständigheter vidare. 

Vem står egentligen bakom Ledarsidorna.se?

I inlägget på Ledarsidan.nu uppmärksammas att det inkommit en ansökan till Patent- och registreringsverket (PRV) för det figurmärke som Ledarsidorna.se använder sig av som banner på sin hemsida.

Avsnitt kan bekräfta att det i PRV:s varumärkesdatabas  finns en sådan ansökan (nr 2016/07810) registrerad. Ansökan handläggs för närvarande av PRV. Något registrerat varumärke finns således inte ännu. 

Den ansökande parten är dock varken Johan Westerholm själv eller någon av de övriga skribenter som figurerar på Ledarsidorna.seutan ett Londonbaserat bolag med namnet Greycat Solutions Invest Ltd. Som ombud i varumärkesfrågan uppges i ansökan ett maltesiskt bolag med namnet Formir Group Ltd, på adressen 137 Spinola Road STJ 3011, St. Julians, Malta.

Brevlådeföretagen i London

Avsnitt har sökt i olika databaser, bland annat det brittiska bolagsverkets (Companies House) databas, på Greycat Solutions Invest Ltd.

Det har därvid framkommit att företaget är registrerat på samma adress som 15 592 andra företag, STRON HOUSE 100 PALL MALL SW1Y 5EA, LONDON, Storbritannien.

Greycat Solutions Invest Ltd tycks således vara ett så kallat ”brevlådeföretag”.

75 procent eller mer av aktierna i Greycat Solutions Invest Ltd ägs av Johan Westerholm, som utger sig sig för att vara ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Företaget förvaltas av ett bolag som heter Stron Legal Services Ltd, på samma adress som Greycat Solutions Ltd är registrerat. 

Utöver detta företag är Johan Westerholm majoritetsägare och VD för två andra brevlådeföretag som även de förvaltas av Stron Legal Services Ltd och är registrerade på samma adress som både Stron Legal Services Ltd och Greycat Solutions Ltd. 

Det andra företaget heter Greycat Solutions Ltd  (sic! red. anm.) och det tredje Greycat Publishing Ltd.

Inget av företagen, som samtliga bildades under andra halvan av 2016, har ännu inkommit med någon redovisning av intäkter och kapital, utöver erforderligt aktiekapital.

Kopplingen till Malta

Stron Legal Services Ltd som förvaltar Johan Westerholms tre företag i London, har norrmannen Claes Michael Simonsen Zangenberg som VD. Stron Legal Services Ltd ägs i sin tur av det bolag som företräder Greycat Invest Solutions Ltd hos PRV, nämligen Formir Group Ltd på Malta.

Formir Group anger på sin hemsida att de tillhandahåller tjänster för att ”enkelt starta bolag” i hela världen, att de bistår med bildandet av så kallade ”off-shore corporations”, det vill säga företag registrerade i skatteparadis, samt en tjänst som innebär att de för klientens räkning öppnar bankkonton på olika platser i världen.

Längre än så här är svårt att komma.

Det saknas uppgifter om Johan Westerholms utländska företags omsättning i de publika registren.

Varför Johan Westerholm har valt att lägga upp sin verksamhet på det sätt vi redogjort för ovan, är således en fråga som ankommer bäst på honom att själv besvara.

Om inte annat är det ett spörsmål som läsarna av Ledarsidorna.se förtjänar att få besvarat. 

Det svenska bolaget

Avsnitt har ringt Skatteverket för att undersöka om det eventuellt finns någon ideell förening med namnet Ledarsidorna.se, men någon sådan finns i vart fall inte registrerad.

I Sverige har dock Johan Westerholm ett bolagsengagemang i Ledarsidorna LS AB, där han är styrelseordförande. Övriga i styrelsen är Westerholms familjemedlemmar. 

Vart går läsarnas donationer och reklamintäkterna?

På Ledarsidorna.se uppges att:

Alla donationer, stora som små, periodiska eller som engångs, går direkt in i verksamheten för att för var tid gällande branchavtal arvodera krönikörer, journalister, illustratörer, fotografer och webkostnader.

samt att

Den granskande opinionsjournalistiken på Ledarsidorna.se drivs helt ideellt.

Det verkar dock inte som att de intäkter som Ledarsidorna.se uppbär via donationer och reklam på hemsidan, går via det svenska bolaget Ledarsidorna LS AB. 

Med beaktande av att Ledarsidorna.se uppger sig betala arvoden enligt gällande branschavtal och med tanke på omfattningen av den publicering som sker, förefaller det i vart fall osannolikt att alla de intäkter som Ledarsidorna.se uppbär, via donationer och reklam på hemsidan, går via bolaget Ledarsidorna LS AB.

För bokslutsperioden 2016-04 redovisades nämligen inga intäkter och ett negativt resultat på 10 000 kr.

Frågan förblir obesvarad

De märkliga bolagskonstruktioner som vi åskådliggjort i denna artikel är såklart på intet sätt olagliga.

Men det medför många frågetecken kring vem eller vilket bolag som står bakom Ledarsidorna.se och förvaltar de intäkter som webbplatsen genererar.

Hur hanteras donationerna och utbetalningarna av arvoden? Vem står egentligen bakom Ledarsidorna.se? Är det det svenska bolaget som Johan Westerholm är styrelseordförande för, eller det Londonbaserade som ansökt om varumärkesskydd?

Och vem ansvarar egentligen för innehållet på Ledarsidorna.se?

Johan Westerholm uppger att han är ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se.

Som ansvarig utgivare har man ett ensamansvar för allt material som publiceras på den aktuella webbplatsen. Detta följer av yttrandefrihetsgrundlagens ansvarsregler. Men för att denna ordning ska gälla krävs att webbplatsen har utgivningsbevis eller drivs av ett massmedieföretag, en redaktion för utgivning av periodisk tidskrift, eller en redaktion för radio- och tv-sändningar.

I frånvaro av grundlagsskydd ansvarar varje skribent ensamt för sina texter, för det fall straffansvar aktualiseras på grund av exempelvis förtal. En webbplats utan grundlagsskydd är heller inte undantagen från reglerna i personuppgiftslagen (PUL).

Enligt Myndigheten för press, radio och tv finns inget utgivningsbevis för Johan Westerholm eller Ledarsidorna.se. Det har heller inte gjorts någon databasanmälan för Ledarsidorna.se, vilket krävs enligt lag om den är kopplad till en massmedieaktör som åtnjuter automatiskt grundlagsskydd.

I juridisk bemärkelse förefaller det därför oklart om Johan Westerholm verkligen är ansvarig utgivare, vilket är något hans skribenter borde upplysas om. Det innebär också att den som vill lämna tips till Ledarsidorna.se kanske inte åtnjuter något meddelarskydd.

Om detta återkommer vi i nästa artikel. Fortsättning följer.

Samhällsmagasinet Avsnitt har vid upprepade tillfällen sökt Ledarsidorna.se och Johan Westerholm som inte velat kommentera uppgifterna i denna artikel.