Skribenter som trott att den på försäkringsbolaget Skandia anställde grafikern Stig Engström sköt statsminister Olof Palme till döds, eller på annat sätt var inblandad i mordet, har inte sällan trott att Engström var en del av en sammansvärjning, en konspiration. ”Är Skandiamannen, som är moderat, en slumrande agent som utnyttjas vid rätt tillfälle?” spekulerade Olle Minell i Proletären 1991. Även den ”officiella historien” om ”Skandiamannen” Engström har sin upprinnelse i en konspirationsteori. Skribenten Thomas Pettersson, som skrev Den osannolika mördaren, trodde initialt att Engström kunde ha varit inblandad i det svenska Stay-behind-nätverket. Inga belägg för att Stig Engström skulle ha varit inblandad i någon sådan organisation har påträffats.
Stig Engström syntes i media flera gånger, med anledning av sin berättelse om mordnatten. Hans bild fanns med i Svenska dagbladet redan den 2 mars 1986. I Rapport den 6 april kunde många se Engström springa in i den gränd i vilken gärningsmannen sprang efter sitt dåd. ”Jag förväxlades med mördaren” löd rubriken på en artikel i Expressen den 7 april. En kvinna på Åland hörde av sig till polisen och berättade att Engström hade varit i hennes och hennes mans butik i mars och betett sig anmärkningsvärt. Kvinnan i paret ”fick en känsla inom sig att mannen kanske var Olof Palmes mördare” och hon kände igen honom i Expressen, framförde hon i polisförhör. Några belägg för att Engström verkligen skulle ha befunnit sig på Åland framkom inte. På arbetsplatsen Skandia gjorde den misstänksamme f.d. polisen Per Häggström en egen utredning och redovisade den för polisen i juni.
Förhören med Stig Engström och med väktare som talade med honom på mordkvällen blev offentliga i och med åtalet mot Christer Pettersson 1989. Vad Engström själv framfört är således känt sedan länge. Mindre känt är att en konspirationsteori med Engström som mördare framfördes till polisen redan i maj 1986. Ett s.k. spaningsuppslag med sammanfattningen ”Misstänksam mot Stig Engström” blev en allmän handling när åklagare Krister Petersson lade ned Palmeutredningen i juni 2020. I uppslaget (som kan läsas här) hänvisas till ett brev som poststämplades den 13 maj 1986. Den absoluta merparten av det inkomna brevet har Polismyndigheten maskerat inför att brevet tidigare lämnats ut. Kammarrätten i Stockholm beslutade nyligen, efter att Avsnitt överklagat i fråga om maskeringen, att brevet skulle lämnas ut i sin helhet.
Brevet, som kan läsas här och som läses upp av Otto Ekevi här, är undertecknat av ”Avsändare Pusselbiten” och innehåller åtskilliga språkliga brister. (Namnet kan vara en anspelning på det som Stig Engström sagt i tv om polisens oförmåga att lägga pussel.) Brevet består av vilda spekulationer som ”Pusselbiten” har kommit fram till ”[e]fter att ha följt med i radio och T V om Palmemordet”. Tre personer deltog enligt ”Pusselbiten” i mordet. Brevskrivaren tror att mördaren bar mask och att det ”fanns två personer på mordplatsen” så att mördaren kunde återvända dit utan att bli igenkänd. Stig Engström och hans medhjälpare bar, teoretiserar ”Pusselbiten”, likadana kläder och medhjälparen bar glasögon ”för att likna Stig”. Engström, som var iförd mask, sköt Palme och ”låtsades försöka döda” Lisbeth Palme, för att vilseleda; Lisbeth skulle nämligen se masken, på det att Engström inte skulle bli igenkänd när han återvände till mordplatsen. När poliserna förföljde gärningsmannen/Engström ”så sprang medhjälparen efter för att möta Stig så han fick veta att det var två poliser som förföljde”, och sedan fortsatte ”han vidare nu utan glasögon, medan Stig lugnt gick tilbaka med pistol och mask gömda på sig”. Avslutningsvis framför ”Pusselbiten” att den tredje som deltagit i mordet ”var den som kunde teckna bilden av mödaren, för att vilseleda både tid och flygtväg.”
Handlingen visar framförallt vilken fantasi som ett statsministermord kan väcka till liv, men någonting om Stig Engström eller om hur mordet gick till innehåller den knappast. Det vittne som tecknat bilder av en man som siktats vid Smala gränd på mordnatten kan naturligtvis inte kopplas till mordet på något sätt. Läsarna får själva bedöma hur vederhäftig teorin om mask och glasögonbyten är. Mest frapperande är det att Polismyndigheten överhuvudtaget har hemlighållit denna anonyma konspirationsteori. Man hemlighöll rentav att det rörde sig om ”[e]gna teorier” från den anonyma brevskrivarens sida. Sekretessregler är ofta nödvändiga för att skydda enskilda, men i detta fall kan knappast någon enskild som kan lida men identifieras. Det ska inte vara nödvändigt att ta maskeringar som de nu aktuella till domstol.
Avsnitt: Redaktionen har ordet 
